Fru talman! I detta betänkande behandlas motioner om lagen om offentlig upphandling från allmänna motionstiden.
Varje år köper stat, kommuner och landsting varor och tjänster för ca 500 miljarder kronor. Det är hisnande stora summor vi talar om. Offentliga upphandlare ställer i dag ytterst sällan några kvar på sina leverantörer vad gäller kollektivavtal och efterlevnad av deklarationen om de mänskliga rättigheter eller ILO:s kärnkonventioner.
För att utreda frågan om rätten att ställa sociala, etiska och miljömässiga krav, bland annat på kollektivavtal i samband med upphandling, tillsattes Upphandlingsutredningen som kom med sitt slutbetänkande 2006. Där dras slutsatsen att det inte finns några rättsliga hinder i vare sig EU-rätten eller svensk lagstiftning mot att ställa sociala, etiska eller miljömässiga krav, inklusive krav på kollektivavtal, vid offentlig upphandling.
Vi anser att frågan är mer politisk än juridisk. Det står riksdagen fritt att ändra lagen om offentlig upphandling så att krav på kollektivavtal kan ställas. Visst borde det vara en självklarhet att stat, kommuner och landsting aktivt deltar i kampen mot social dumpning, utnyttjande av svart arbetskraft och skattefiffel genom att kräva kollektivavtal för att köpa tjänster av privata entreprenörer för skattepengar. Ett slående mantra när vi diskuterar budgetfrågor är att varje skattekrona är viktig och att skattepengarna ska användas seriöst och med ansvar.
Fru talman! ILO-konventionen 94 slår fast att offentliga upphandlingar ska innehålla klausuler som garanterar arbetstagare löner, arbetstider och andra villkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal för arbete av samma slag i den bransch och i det område där arbetet utförs. En ratificering av konventionen skulle, liksom krav på kollektivavtal vid upphandling, förbättra möjligheterna att motverka social dumpning eftersom företag som konkurrerar med hjälp av dåliga villkor för sin personal då utestängs från offentlig upphandling. En ratificering underlättar därmed upprätthållandet av goda löne- och anställningsvillkor i Sverige och är samtidigt en garant för konkurrens på lika villkor mellan företagen. Konkurrens på lika villkor är väl någonting som vi alla här i kammaren tycker är viktigt. Därför borde regeringen genomföra de förändringar i lagstiftningen som krävs för att kollektivavtal kan och ska krävas vid all offentlig upphandling.
Fru talman! Från att vård och omsorg tidigare i stor utsträckning drivits i kommuner och landsting i egen regi tillkom under 1990-talet ett antal andra utförare. Vi kunde se att marknadslösningar och fri konkurrens om gemensamma medel inte är en garant för god kvalitet och allas rätt till god service utifrån individens behov. Det behöver inte heller ge ett effektivt och rättvist utnyttjande av resurserna.
Vi stöder en lagstiftning som möjliggör valfrihetssystem där landsting eller kommuner certifierar de olika utövarna inom hälso- och sjukvården och omsorg samt ställer upp de krav som ställs på verksamheten. Vi anser också att det är viktigt att det är politiker som tar ansvar för verksamheter, för skattepengar och för hur de används. Vi är inte på något sätt emot alternativa utövare. Jag kommer från ett län, Jämtland, där man var först med att se till att det fanns ett kooperativ som fick möjlighet att bedriva äldreomsorg. Vi fick en kooperativ och personalägd hälsocentral långt innan det på andra ställen kom privata hälsocentraler som var finansierade med skattemedel. Vår hälsocentral kom till genom avtal och samtal med personalen och på personalens villkor.
Det handlar om att använda resurserna på ett ansvarsfullt sätt och kanske inte släppa in de investmentföretag som tjänar de stora pengarna på de här verksamheterna.
Vi anser att det är viktigt att man inte har hälso- och sjukvård i upphandling. Vi anser snarare att det är direkt olämpligt att använda upphandlingsformen i de här verksamheterna. Vi vet att det finns andra sätt att släppa in utövarna.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 3 och 10.
(Applåder)