Fru talman! Det är sant som Gudrun Lindvall in-
ledningsvis sade, att mandatperioden går mot sitt slut.
Det kanske sätter sin prägel på debattformerna.
Jag delar oron över att djurskyddstillsynen fortfa-
rande, så lång tid efter den nya djurskyddslagen, inte
överallt är tillfredsställande. Det har naturligtvis
många skäl.
Ett skäl är att behovet i varje enskild kommun kan
vara mycket litet.
I den utredning som Göran Hugoson gjorde och
som Gudrun Lindvall hänvisat till konstaterade han att
behovet i mer än 50 % av kommunerna uppgick till en
fjärdedels djurskyddsinspektör och i 85 % av kom-
munerna till en halv djurskyddsinspektör. Han konsta-
terade också att det är mycket svårt att med en verk-
samhet av den låga omfattningen behålla tillräckligt
med kompetens och kunnande när det gäller djur-
skyddstillsynens olika delar.
Det var naturligtvis detta som var skälet till att vi
så småningom kom fram till att det skulle vara en bra
lösning att mera av tillsynsansvaret fördes över till
länsstyrelserna. Detta väckte mycken oro bland de
kommuner som har en fungerande och väl utbyggd
djurskyddstillsyn.
Den svårighet som återstår att undanröja innan vi
kan lämna förslag till riksdagen är hur man gör den
avgränsningen, så att de kommuner som har en funge-
rande tillsyn och som vill fortsätta med den kan ha
kvar den möjligheten, medan å andra sidan de kom-
muner som inte klarar att på egen hand göra det här
på ett tillfredsställande sätt kan få den hjälp och assi-
stans som följer av att länsstyrelsen får ett utvidgat
ansvar på det här området.
Det fanns också oklarheter som rörde finansie-
ringen. De här oklarheterna behöver redas ut. Mot
bakgrund av den omfattande diskussion som uppstod
fann jag det vara bättre att man hade rett ut och klar-
gjort de här olika gränsdragningarna innan förslaget
till förändringar förelades riksdagen. Jag är den första
att beklaga att det gick på det viset. Det skulle natur-
ligtvis ha varit oerhört mycket bättre om vi hade kun-
nat formulera ett klart och tydligt förslag och därmed
radikalt förbättra djurskyddstillsynen.
Men jag tror nu inte att det är så alldeles enkelt att
lösa de här problemen. Vi har ju en situation där till-
synen till vissa delar och i vissa kommuner med gäl-
lande regelverk fungerar mycket bra men i andra
delar, fortfarande med samma regelverk, inte alls
fungerar bra. Det gäller att vi hittar en lösning där vi
inte slår sönder det goda arbete som har byggts upp
men kan förbättra i de delar av landet där verksamhe-
ten är svag.
Även om jag beklagar att fördröjningen sker tror
jag att den är nödvändig för att vi skall kunna få ett
förslag som i realiteten leder till den förbättring av
djurskyddet som vi alla önskar. I avvaktan på den vill
jag säga att det inte finns något som helst skäl för
kommuner att inte bedriva ett intensivt djurskyddsar-
bete. I den mån man använder sådana argument är det
nog snarast fråga om dåliga undanflykter.
Det är nämligen tydligt utsagt att de kommuner
som har en fungerande tillsyn och som även själva är
intresserade av att fortsätta att bedriva denna tillsyn
kommer att få göra det. Man behöver alltså i de
kommunerna inte känna någon som helst oro för att
bli fråntagen ansvaret för den här verksamheten. Detta
har jag också i många olika sammanhang tydliggjort
för kommunerna, senast vid en träff med Kommun-
förbundet där man hade samlat kommunernas mil-
jöchefer. Jag tror alltså inte att den osäkerheten
egentligen finns.