Fru talman! Låt mig först säga att jag inte tror att
vare sig kommunerna, deras tillsynsverksamhet eller
djurskyddet i sig skulle vara betjänta av att man delar
upp de här frågorna och försöker plottra bort dem
genom att komma med olika regelverk vid olika tid-
punkter. De hänger nämligen samman. Hur man skall
utöva kontroll enligt lagen om tillsyn av hund och
katt, frågan om vilka myndigheter som skall ha ansvar
för detta liksom frågan om eldressyr hänger förstås
samman med organisationen av djurskyddsverksam-
heten som helhet. Jag tror nog att det är bäst att, pre-
cis som vi gör i vår planering på Jordbruksdeparte-
mentet, hålla samman arbetet med de här frågorna,
eftersom de i sig hänger samman.
Jag vill å det bestämdaste hävda att Gudrun Lind-
vall har fel när hon framställer det så att socialdemo-
kratiska kommuner skulle utmärka sig genom att inte
prioritera djurskyddet. Det stämmer inte alls med min
uppfattning.
Jag vill nog också hävda att vi på Jordbruksdepar-
tementet i mycket hög grad prioriterar frågor som rör
olika delar av djurskyddsverksamheten. Jag förstår att
Gudrun Lindvall aldrig kommer att bli nöjd med våra
insatser på det området, och vi känner också själva en
otålighet och arbetar ständigt vidare med olika frågor,
både här hemma och på EU-nivå. Jag tror dock att
den uppfattning som Gudrun Lindvall gör sig till tolk
för, att vi inte gör tillräckligt mycket och att det skulle
uppfattas så ute i samhället, nog faktiskt inte stämmer
med verkligheten. Jag möter inte heller några sådana
reaktioner ute i landet. Vi prioriterar djurskyddsfrågor
mycket högt, och det uppfattas också både av dem
som är ansvariga för verksamheter och av människor i
allmänhet.
Låt mig vidare beträffande Jordbruksverket säga
att dess uppgift naturligtvis är att vara till stöd för
myndigheter med ansvar och att i vissa delar samord-
na verksamheter. Mot bakgrund av det gör Jordbruks-
verket en planering, och man arbetar med en pro-
jektinriktad tillsynsverksamhet. Man planerar t.ex. för
detta år för ett övergripande nationellt projekt som rör
djurtransporter. Det är en sådan fråga som man måste
arbeta med långt utöver kommungränserna och där
det är helt nödvändigt att Jordbruksverket agerar.
Sedan kan man naturligtvis tycka att det kommer
mindre av detaljerade regler på det här området till
kommunerna. De har enligt Gudrun Lindvall det up-
penbarligen lättare när det gäller miljöfrågor. Det
kanske är så att det är lättare att precisera regler på
miljöområdet. Det är lättare att definiera gränsvärden
och andra typer av värden som man kan ha som un-
derlag för arbetet.
När det gäller djurskyddstillsyn förhåller det sig
inte så. Det är ett arbete med levande djur som i hög
grad beror på den lokala utövarens kompetens och
kunnande och som man inte i förväg kan reglera.
Båspallsmåtten är, även om vi nu inte skall diskutera
dem, ett exempel just på det. Man kan inte i detalj på
papperet föreskriva hur en bra djurmiljö ser ut och
hur ett bra djur ser ut. Det måste faktiskt avgöras av
den inspektör eller annan tjänsteman som utövar till-
synen.
Det tror jag är skälet till att man inte på detta om-
råde kan förvänta sig så många detaljerade skrivna
regelverk utan måste lägga ett stort ansvar på den
lokala tillsynsmyndigheten. Det understryker bara
ytterligare hur viktigt det är att man i varje kommun
kan ha tillräcklig kunskap och kompetens för att utöva
en kvalificerad tillsyn.