Fru talman! Nu går den här mandatperioden mot
sitt slut. Vi är nog många som är engagerade i djur-
skyddsfrågor som hade förväntat oss att det skulle
hända någonting när Annika Åhnberg blev jord-
bruksminister, inte minst därför att Annika Åhnberg
själv var aktiv i de här frågorna som riksdagsledamot.
Tyvärr, kan vi se att det än så länge har blivit en halv
tumme.
Det har kommit en mängd utredningar, t.ex. den
Hugosonska utredningen Offentlig djurskyddstillsyn.
Det har kommit en utredning som heter Elhund, och
en som heter Tillsyn av hundar och katter. Vi i jord-
bruksutskottet har väntat på propositionerna, och jag
har i en frågestund fått svaret att den som väntar på
något gott väntar aldrig för länge. Uppenbarligen är
detta aldrig för länge åtminstone inte under den här
mandatperioden. Det kan vi konstatera. Det finns
ingenting annonserat om att det kommer några pro-
positioner i de här frågorna.
Detta är naturligtvis mycket allvarligt. Det som
har skett under den här mandatperioden är att de här
frågorna har stått stilla. Kommunerna har inte riktigt
vågat satsa eftersom man inte vetat om tillsynen
skulle gå över till länsstyrelsen. Länsstyrelsen har inte
vågat satsa eftersom man trott att tillsynen skulle ligga
kvar på kommunerna. Det har lagts en död hand över
verksamheten.
Jag vet många socialdemokratiska kommuner, ex-
empelvis Tranås, som har avvaktat och inte gjort
någonting. De säger själva att tillsynen inte bedrivs på
ett riktigt sätt. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har
faktiskt varje år begärt extra pengar från sin fullmäk-
tige för att kunna stärka djurskyddstillsynen, men fått
nej bl.a. med motiveringen att man inte vet om tillsy-
nen blir kvar i kommunen.
Det här är naturligtvis oerhört olyckligt. Det gör
att det inte sker så mycket. Ett annat skäl till att det
inte sker så mycket togs upp i den Hugosonska ut-
redningen och handlar om hur Jordbruksverket hante-
rar de här frågorna.
Man kan konstatera att djurskyddslagen inte blir
bättre än den svagaste länken. Man kan diskutera vad
den svagaste länken är. Kanske är det just Jordbruks-
verket, där man faktiskt har varit oerhört dålig på att
komma ut med allmänna råd. Man har inte ordnat
temadagar och man har inte ordnat några samord-
ningskonferenser. I den Hugosonska utredningen
lyfter man fram att allt detta behövs om det skall bli
fart på djursyddsarbetet.
Vi är många som tycker att mycket av det som
togs upp i den Hugosonska utredningen är ganska bra.
Det svar som jag får av jordbruksministern i dag säger
att i dag har man givit Statens jordbruksverk i upp-
drag att samråda för att få fart på djurtillsynen. Det är
naturligtvis bra. Jag vet inte om interpellationen
eventuellt påverkade att det blev just i dag.
Frågan är om det verkligen är Jordbruksverket
som skall göra en översyn när Jordbruksverket har fått
så mycket kritik.
Det kanske är så att de djurskyddsinspektörer som
finns i landet och som gång på gång har efterfrågat
instruktioner skall se över vad som har fallerat. Det
finns bra djurskyddsinspektörer i många kommuner,
bl.a. i den Annika Åhnberg och jag kommer ifrån,
nämligen Södertälje. Där har man en bra djurtillsyn.
När jag var ordförande i Miljö- och hälsoskydds-
nämnden såg vi till att stärka den funktionen.
Det är också beklämmande att det inte har kommit
någonting som handlar om eldressyr på hund. Jag
hade hoppats att Alice Åström skulle ha varit med i
dag. Hon har tyvärr fått förhinder. Men jag kan säga
att det är mycket svårt att uppfatta att eldressyr på
hund skulle inbegripas i djurskyddslagen. Jag vet att
Annika Åhnberg har utsatts för en hel del lobbying
när det gäller detta. Personligen måste jag säga att jag
är mycket skeptisk till den typen av dressyr.
När det gäller vilka råd och anvisningar som efter-
frågas vill jag säga: Låt oss slippa båspallsdiskussio-
nen. Den kan vi ta någon annan gång. Det handlar
mer om tillsynen. Det är där det saknas.
Många miljö- och hälsoskyddsinspektörer säger
att det kommer decimetrar när det gäller miljö, det
kommer möjligtvis centimetrar när det gäller djurtill-
synen. Miljöministern skickar ut sina instruktioner
och synpunkter varje år, men från jordbruksministern
hörs aldrig någonting. Det kanske är dags att visa de
lokala tillsynsmyndigheterna att vi har en regering
som faktiskt bryr sig.
När det gäller minkfrågan vill jag säga att jag i ett
tidigare svar har fått veta att det i Jordbruksdeparte-
mentet fanns en beredning som skulle titta på föränd-
ring av minkhållning. Försvann den? Under första året
av den här mandatperioden fick vi veta att det fanns
en sådan beredning på Jordbruksdepartementet. Har
den gått upp i rök?
Det är intressant att konstatera att vi i Sverige fort-
farande inte vet om minkar, ett vattenlevande mård-
djur, behöver vatten.