Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!
Sverige har förbundit sig till OECD-Dac, men det är inte en lag som står över hur Sveriges regering prioriterar.
Som jag nämnde tidigare kan man koppla detta till arbetet med att säkra ett bra, tryggt och lyckosamt återvändande för dem som har migrerat hit, när länderna har utvecklats på ett sådant sätt att de faktiskt har möjlighet att ta hem sina medborgare igen. Detta är fullt rimligt. På det sättet möter detta de mål som vi har för svenskt bistånd, i alla fall de mål som regeringen och Tidöpartierna har.
När det gäller SRHR vet ledamoten att jag är ordförande i nätverket i riksdagen, där ledamoten själv är verksam. Om man ska nå jämställdhet och hjälpa andra länder att nå jämställdhet måste man använda hela verktygslådan. Det blir inte nödvändigtvis bättre för att man sätter en etikett och säger: Nu har vi en feministisk utrikespolitik.
Denna regering har, med den här reformagendan, ett antal prioriterade strategier. Varje strategi kan kopplas till insatser för att stärka flickor och kvinnor. Som jag nämnde tidigare gäller det till exempel demokratiarbetet. Demokratikämpar blir i allt högre utsträckning utsatta för repressalier. Ofta är de kvinnor.
Vi hade Julia Navalnaja här i riksdagen. Vi hörde hennes berättelse om vikten av det fria ordet, av att kunna utöva demokrati, av fri journalistik och fria medier.
Detta är insatser som också stärker flickor och kvinnor.
Jag nämnde även hur vi riktar bistånd för att just stärka utbildning och för att stärka flickors och kvinnors hälsa och så vidare.