Fru talman! Jag blir lite bedrövad när jag hör kollegan Tolgfors här berätta att det är så väldigt svårt att veta att pengarna går till rätt saker för att Gaza har bombats till grus.
Det jag nämner - al-Haq, Ekumeniska följeslagarprogrammet, Defence for Children International - Palestine - vet vi är nyttigt och bra. Det är effektivt och behjärtansvärt, och en god sak att göra. Det vet vi. Det handlar inte om att det är helt omöjligt att bedriva det arbetet under krigstillståndet.
UNRWA är kanske inte den perfekta organisationen. Men det är den organisation som finns för att distribuera humanitärt bistånd.
Det är väl klart att regeringen har ökat det humanitära biståndet till Gaza, och det vore väl tusan annars när man ser hur det ser ut i Gaza. Vi ser att tiotusentals människor har dött och att flertalet hus är grus. Så det är klart att man behöver höja det humanitära biståndet.
Det som jag tycker är fel är att man ensidigt har skurit ned på utvecklingsbistånd, bra projekt och nyttiga insatser för annat än humanitärt bistånd. Det behöver nämligen byggas ett samhälle när kriget är slut, och även när matpaketen har nått fram behövs en framtid på Västbanken och i Gaza. Då räcker det inte att säga att man skickar så mycket pengar i humanitärt bistånd. Vi behöver bygga tillit, och vi behöver långsiktigt bygga en framtid som barnen där kan tro på. Och det gör vi inte genom att skära ned.