Herr talman! Vi debatterar miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 15 om kemikaliekontroll. Det kan ju låta lite torrt och tråkigt, men att arbeta med miljömålet Giftfri miljö är ett stort och viktigt arbete.
Kemikaliefrågan var faktiskt den fråga som väckte den moderna miljödebatten i början av 60-talet med Rachel Carsons bok
Tyst vår
. På 1960-talet var det den myckna användningen av bekämpningsmedel i jord- och skogsbruk som var i fokus. Det fick småfåglarna i odlingslandskapet att försvinna, och våren blev tyst. Därav namnet
Tyst vår
.
Mycket har hänt sedan dess. Farliga kemikalier har förbjudits. En sådan har varit uppe i debatten här i dag, nämligen parakvat. Det förbjöds i Sverige 1983 och i EU 2007. Jag tycker att det är bra att vi har ett tillkännagivande att Sverige ska intensifiera arbetet att också internationellt se till att parakvat inte används som bekämpningsmedel. Jag tycker att det är jättebra att vi kan ha en så bred samsyn och ge ett tillkännagivande till regeringen.
Men det är inte bara här i ett motionsbetänkande i riksdagen som kemikaliearbetet bedrivs. Det låter lite så i debatten. Kemikalieinspektionen, som är den myndighet som ska jobba med frågorna i Sverige, presenterade den 10 mars en handlingsplan för en giftfri vardag, alltså för drygt en månad sedan. Det uppdraget hade de fått av regeringen. Uppdraget att riskerna med kemikalier i vardagen skulle minska kom från regeringen. Kemikalieinspektionen har fått 100 miljoner extra fram till 2014 för att genomföra den här handlingsplanen för en giftfri vardag. Det är viktigt att en myndighet får makt, muskler och resurser att jobba. Det är också viktigt att de får den här typen av tydliga uppdrag.
Nu har Kemikalieinspektionen formulerat att fokus ska ligga på barn och ungdomar eftersom barn och ungdomar är mer sårbara för kemikalier och kemikaliers verkan än vuxna. Man har också ett fokus på internationellt arbete och att förbättra EU:s lagstiftning så att farliga kemikalier i varor kan begränsas.
EU:s lagstiftning Reach har tidigare diskuterats här i ett replikskifte. Vi kan väl alla vara överens om att det inte är för inte som Kemikalieinspektionen har det här uppdraget att förbättra EU:s lagstiftning. Reach var en kompromiss, men det var bättre än ingenting. Det höjde den totala nivån på kemikaliekontrollen och kemikaliearbetet inom EU, men det var en kompromiss. När man ser att Reach med sina möjligheter och fel och brister kan förbättras ska Sverige ha ledartröjan i det arbetet. Det är det som Kemikalieinspektionen har formulerat utifrån regeringens uppdrag.
Ett annat arbete sker i Miljömålsberedningen. Miljömålsberedningen presenterade så sent som den 31 mars ett delbetänkande där vi - jag säger vi eftersom jag sitter med i Miljömålsberedningen - bland annat lyfte fram ett etappmål om särskilt farliga ämnen. Det etappmålet handlar också mycket om att Sverige ska driva på och förbättra EU:s lagstiftning Reach.
Detta sker alltså på parallella plan, både i den svenska handlingsplanen och i det här etappmålet som blir en del av etappmålet för att uppnå generationsmålet om en giftfri miljö.
Där hade vi också en bred samsyn, vilket jag tycker är glädjande. När vi behandlar ett motionsbetänkande känns det som om vi försöker hitta motsättningar som jag upplever inte finns egentligen. Vi har alla som mål att generationsmålet om en giftfri miljö ska uppnås. Sedan har vi olika roller. Jag har också erfarenhet av att sitta opposition. Då är man alltid lite besviken på regeringen och tycker att regeringen borde göra mer. Det som den socialdemokratiska regeringen gjorde 2004 var bra, men det skedde efter tydliga påtryckningar från oppositionen.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
(Applåder)