Herr talman! Innan jag glömmer det vill jag yrka bifall till reservation 16 om bekämpningsmedel i jordbruket och reservation 19 om slam på jordbruksmark.
Vi diskuterar i dag miljö- och jordbruksutskottets betänkande om kemikaliekontroll. Jag tänker i mitt anförande begränsa mig till några frågor som berör det svenska lantbruket. Det kanske mest påtagliga är den kemiska bekämpningsmedelsanvändningen i växtodlingen, men naturligtvis omfattas även annan användning inom till exempel djurhållningen.
Länge har vi sett Danmark som landet där man använder mycket kemiska bekämpningsmedel i jordbruket. Men faktum är att Sverige har passerat Danmark om man ser till antal hektardoser per hektar bekämpade grödor. Danmark har alltså en mer målinriktad politik för att få ned bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket.
Danmark har kännbara miljöavgifter på bekämpningsmedel, och de har höjts i omgångar sedan 1990-talet. Det är kanhända en reaktion på rapporterna om bekämpningsmedelsrester som allt oftare letar sig ned till grundvattnet. Min uppmaning till regeringen är att ta den kemiska bekämpningen på allvar. Skaffa en strategi för att fasa ut detta! I vår motion MJ449 pekar vi på faran med att godkänna nya bekämpningsmedel med hormonstörande ämnen.
Ett annat brännande aktuellt ämne är om svenskt lantbruk ska ta emot slam från reningsverken. Att det som lämnar åkern också ska tillbaka till åkern är en gammal visdom som de flesta borde hålla med om. För att behålla bördiga åkrar och kunna fortsätta att odla livsmedel behöver ämnen som vi tar från jorden alltså föras åter.
Fosfor är ett av dessa ämnen. Det är ett livsnödvändigt grundämne som har fler funktioner i djur och människor än något annat ämne, och det är också ett nyckelelement i fotosyntesen. Fosfor är ett av de kvantitativt mest betydelsefulla näringsämnena i vårt jordbruk. Därför är det viktigt att vi ser till att det råder balans mellan uttaget och tillförseln av fosfor på vår åkermark.
Den fosfor som i dag tillförs åkern kommer från gruvbrytning i andra länder och är därmed en ändlig resurs. Denna fosfor är, som vi vet, kontaminerad med den giftiga tungmetallen kadmium. Halten kadmium varierar mellan brytningsställen. Kadmium har den otäcka egenheten att den ackumuleras i vår kropp. I stället för att följa urinen ut stannar en del i njuren, som med tiden får allt högre kadmiumhalter.
De flesta människor i dag har flera gånger högre kadmiumhalt i njurarna än våra förfäder. Halten har successivt ökat i njurarna eftersom kadmiumhalten i vår mat har ökat. Detta beror alltså i sin tur på att halten i jordbruksmarken har ökat de senaste 100 åren. Förutom njurskador kan kadmium leda till benskörhet.
Nu är det inte bara kadmium som följer med avloppsslammet ut på åkern. Många hävdar att vi har det slam vi förtjänar, det vill säga att slammet är en spegel av det kemikaliesamhälle vi lever i. Alltså hittar man metaller såsom till exempel silver, som är giftigt för markorganismerna.
Jag tror att många lantbrukare resonerar efter försiktighetsprincipen. Dels vill man inte öka halten av kadmium i sin åkerjord, dels vet man inte vad nästa kemikalielarm visar. Skräcken, som åtminstone jag kände när jag var bonde, var att jag inte ville sprida ett slam som kanske skulle visa sig innehålla något som gör att en dödskalleskylt placeras på min åker.
Bonden borde inte få stå där med Svarte Petter. Att bli av med slammet är ett samhällsproblem - inte bondens. Men vi måste få i gång ett fungerande kretslopp. Där är vi nog alla överens.
Herr talman! Jag kom ihåg det: Jag yrkar bifall till reservationerna 16 och 19.
(Applåder)