Herr talman! Nina Lundström ställde en konkret fråga till mig och Vänsterpartiet. Då tycker jag att man ska ge ett konkret svar.
Vänsterpartiet tycker att så länge vi är medlemmar i EU ska vi arbeta konstruktivt för att göra EU så bra som möjligt. Miljöområdet är ett sådant konkret område där inte minst jag har arbetat aktivt för Vänsterpartiet som EU-parlamentariker.
Jag arbetade just med Reach. Jag kan konstatera att om man jämför det förslag som Margot Wallström lade fram om Reach med det förslag som till slut klubbades igenom efter flera år av intensiv lobbning från den tyska och andra länders kemikalieindustrier blev det bara en liten tummetott kvar. Hela grundtanken med Reach är att man ska ha en ersättningsprincip. I de fall där det finns en farlig kemikalie och det finns alternativ ska den farliga kemikalien automatiskt ersättas av alternativet. Denna ersättningsprincip - substitutionsprincipen - finns inte kvar längre i Reach.
För Sveriges del innebär Reach faktiskt en del försämringar. Det är ovanligt att man i lagstiftning gör saker sämre. När det gäller registrering för användning av kemikalier hade vi till exempel mycket hårdare krav tidigare. Nu har man höjt kravet till 1 ton, vilket är en stor skillnad mot de 10 kilo som jag tror var det som vi hade som krav tidigare.
Jag måste säga att jag blev besviken på den liberala gruppen i EU-parlamentet, som till slut gick med på den urvattnade versionen av Reach. Om man säger att man ska påverka och förändra EU gäller det att ta strid och att sätta miljön först. Det tycker inte jag att liberalerna gjorde i det här fallet.