Fru talman! Jag kommer att fortsätta där Martin Andreasson slutade. Jag tycker att vi inte alls har berört den tekniska delen och de tekniska produkternas användning och försäljning i vårt land i debatten tidigare.
Redan när den här lagen antogs visste vi i själva verket att kassettersättningen såsom den ser ut i dag med den teknik vi har innebär att det är fel grupp som får betala en stor del. Det gäller till exempel de som använder digitalkamera. Det är de som får betala det som man nu påstår ska gå till dem som har upphovsrätten till musik och annat.
Vi i vårt parti vill värna äganderätten, men vi vill att ersättning ska betalas av rätt personer. Därför sade vi att den kassettersättning som fanns då fick ligga kvar. Jag förstår inte att Socialdemokraterna ville höja den när vi redan hade det så.
Dessutom är det helt riktigt som har sagts här; man kan köpa in produkter från våra närliggande länder betydligt billigare än i Sverige. Det handlar också om den inhemska produktionen, åtminstone om den inhemska försäljningen.
Det var den ena delen. Jag vill också ta upp den andra delen. Det gäller litterära verk i undervisningssyfte. Där var vi tydliga från vårt parti med att vi skulle tillåta kopiering när det inte fanns någon upplaga som man kunde använda på marknaden. Varför valde regeringen och ni socialdemokrater att gå längre än EG-direktivet i den frågan?