Fru talman! Immaterialrättsliga frågor är ett ganska svårt område, och tänk vilka konsekvenser de kan få i vardagslivet.
De som har betänkandet framför sig vet vilka kristdemokratiska reservationer som finns. Jag står självklart bakom dem. För tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 11.
För samhället är det angeläget att skapande verksamhet stimuleras och tas till vara. Rätten till ägande och egendom är en av grundpelarna i kristdemokratisk ideologi, och den rätten måste självklart förbli stark i upphovsrättsliga frågor. Äganderätten till ett verk innebär att upphovsmannen fritt kan förfoga över sitt verk genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten. Denna rätt är i princip exklusivt förbehållen upphovsmannen, och fullgod ersättning måste finnas om det sker inskränkningar i äganderätten.
Samtidigt måste den rätten vägas mot allmänhetens intresse av att ta del av konstnärliga eller vetenskapliga verk på ett sätt som är förenligt med konsumenternas ofta svaga ställning på marknaden. Man kan därför inte göra så som man beslutade på regeringens initiativ den 1 juli förra året, och både höja avgiften och kassettersättningen och begränsa den lagliga kopieringen för privat bruk.
Reglerna för kassettersättning har funnits sedan 1999, och de var i starkt behov av översyn för att bättre passa den digitala utvecklingen. Att utformningen ändrades från minut till megabyte var därför rimligt, men att höja avgiften var inte det.
Ersättningen är ett schablonartat ersättningssystem i syfte att ge rättighetsinnehavaren kompensation för den lagliga kopieringen av upphovsrättsskyddat material för privat bruk. Den ersättningen utgår i dag alltså även för tomma cd-skivor och vhs-kassetter. Många privatpersoner, till exempel jag själv, köper i dag cd-skivor i syfte att lagra semesterbilder och andra privata bilder. De påförs en avgift som gott och väl hade kunnat täckas av den ökade försäljningen av cd- och cd-r-skivor. Dessutom är kassettersättningen redan hög i ett jämförande internationellt perspektiv. På vissa håll finns den inte alls. Inte ens tillfrågade remissinstanser har varit positiva till höjningen. Till dem hör Inspelningsinstitutet, CE Konsumentelektronikbranschen, IT-företagen, Ericsson med flera.
Därför, fru talman, yrkar jag att ersättningen återställs till den nivå som gällde före den 1 juli 2005 - 2 öre per möjlig lagringsminut - men att den ändring i utformningen som gjordes för digitala anordningar kvarstår.
Fru talman! I det förra betänkandets replikutbyte sades att regeringen får så många utredningar. När det gäller just kassettersättningssystemet skriver utskottsmajoriteten att man ska titta på det efter tre år. Då behövs det. Vi måste inse att det här är svårt eftersom vi har en stark teknisk utveckling.
För mig är det fullständigt förvånande att man kan ha kvar ett kassettersättningssystem som det nuvarande när tekniken redan har kommit så långt att man kan påstå att det är förlegat.
Bestämmelsen om kopiering för enskilt bruk i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk är förmodligen den inskränkning i upphovsmannens ensamrätt som berör flest människor och som har praktisk bäring på många offentliga verksamheter. Tidigare kunde man kopiera hela verk så länge det var för privat bruk. Denna rätt var särskilt viktig för studenter, som i många fall är hänvisade till ett litet kursbibliotek. Ett läromedel kan vara slutsålt på förlaget.
Dagens förbud mot att kopiera hela böcker är alltför långtgående och orealistiskt i förhållande till hur situationen ser ut för skolor och universitet i landet. Det har också uppmärksammats av Sveriges förenade studentkårer och flera universitet, men även Försvarets materielverk och Högskoleverket var kritiska till förbudet.
Jag vill gå en bit längre. Jag menar att de som har föreslagit detta och de som står bakom detta antingen har glömt bort eller inte alls känner till vardagen inom högskoleutbildning och forskning, åtminstone på filosofisk fakultet. En sådan pedagogisk metod som PBL, problembaserat lärande, innebär att man snabbt ska ha tag på material. Det finns inte att låna. Vad gör man för den lilla gruppen på fem personer som ska använda materialet? Författaren kanske är utomlands. Det är slutsålt på förlaget. Det är svårt att ordna det inom en begränsad tid.
Jag vill här också påpeka att regeringen inte var anbefallen av det EG-direktiv som låg till grund för skärpningen av den upphovsrättsliga lagstiftningen att genomföra denna vittgående förändring. Det hade annars kunnat mildra det faktum att studenter riskerar åtal för att de försöker komma över svårtillgängligt material som ingår i kursplanen. Det anser jag helt enkelt är absurt. Jag hoppas att regeringen återkommer med ett bättre förslag än det som nu gäller.
Jag yrkar bifall till reservation nr 11.