Herr talman! Detta är mitt premiäranförande i ett ärende som rör skatteutskottet, men någon gång ska man ju begå premiärer också.
Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Skälet har vi hört tidigare: att skydda seriösa företag från illojal konkurrens från mindre seriösa företag och att öka legitimiteten för skattesystemet. Skattesystemet är i sin tur bärare av vår gemensamma välfärd, så det är liksom två mycket legitima skäl för att genomföra detta.
Det är klart att vi får torghandeln mot den fasta handeln, som vi har hört många prata om. Det finns alltid diskussioner. Det vet vi kommunpolitiker, som jag är också på andra sidan av riksdagspolitiken. Där får vi ständigt och jämt diskutera frågorna lokalt, när vi promenerar runt i våra respektive städer.
Jag tycker att det finns en aspekt till som inte har lyfts fram riktigt. Det är diskussionen mellan dem som finns i sin fasta handel gentemot dem som finns i torghandeln. Bara misstanken om att det pågår en oseriös konkurrens genom att man inte sköter sina skatteinbetalningar och annat - bara misstanken om det - skapar ett problem, när vi inte har samma kontrollsystem på båda ställena. Den aspekten tycker jag inte att någon har lyft fram tidigare.
Bara misstanken om detta gör att vi får ett bekymmer, där man så att säga ser lite snett på varandra. Jag tror att det skulle innebära ett lyft för marknadshandel i det fallet, att de inte kan utsättas för sneda blickar eller illvilliga kommentarer från dem som hyr sin lokal fast. Det tycker jag också är ett bra argument i den här delen.
Varför genomför man dessa saker? Ja, argumenten fanns tydligt där. Men det är också därför att tekniken finns. Den har blivit mycket mer tillgänglig, så att man kan ta bort det här undantaget för torghandeln. Då är det lättare att komma framåt den vägen. Det är billigare, och tekniken utvecklas hela tiden.
Det andra argumentet för att genomföra detta är att de som inte är seriösa eller är mindre hederliga eller rent av ohederliga driver den här frågan dithän att vi måste utvidga kontrollsystemet. Ni får inte glömma bort det. De företag som bidrar till den här snedfördelningen är de som ser till att vi måste skapa ett samhälle som inrättar fler kontroller. Ju hederligare vi alla är, desto mindre kontroll och tvärtom - det finns en logik i det.
Man kan alltid fundera över var gränsen för detta går. Dagens teknik och utvecklingen av teknik - det har vi diskuterat i flera andra ärenden - gör att det är lättare och lättare att kontrollera mer och mer. Men jag tror att vi till syvende och sist själva bestämmer nivån på kontrollen genom vår sammanlagda hederlighet och respekt för att betala den skatt som vi är ålagda att betala och som är viktig för vår gemensamma välfärd i vårt land.
Sedan har vi de tillkännagivanden som finns. Jag tycker att Gunnar Andrén var tydlig med att påtala de delarna. Vi har alltså två olika tillkännagivanden som kanske blir ett gemensamt - vi får väl se var vi hamnar.
Det är ett lite märkligt tillkännagivande. Det finns ingen teoretisk eller praktisk skillnad mot vad utskottet har konstaterat. Det blir ett nästan löjeväckande tillkännagivande. Inte ens i den kommunala världen håller vi på med den här typen av aktiviteter där man försöker säga till någon institution: Gör det ni redan gör! Det är ju vad tillkännagivandet går ut på. Det är lite märkligt att man gör den typen av tillkännagivanden.
Jag skulle nästan uppmana er att testa detta på era respektive och tala om, när den gör något: Gör det du redan gör! Då får ni säkert en reaktion som inte är alldeles passande i dessa sammanhang. Det är lite märkliga tillkännagivandena ibland, tycker jag.
(Applåder)