Herr talman! Maria Abrahamsson menar att jag inte skulle ha läst propositionen. Det har jag gjort, och jag har gjort det många gånger. Och jag är väl medveten om att det finns ett större utrymme för undantag än i gällande lagstiftning. Det tycker jag är bra, om man nu skulle gå vidare med lagförslaget.
Jag har också lyssnat på andra som är för förslaget. Det är inte så att jag har valt ut en grupp och bestämt mig för att bara lyssna på vad de säger.
Vad jag har fört fram i mitt anförande är att det finns en sådan stor skillnad mellan de olika bilder som presenteras i remissvaren och att det behövs ett bättre underlag för att verkligen säkerställa att de negativa effekter som marknadshandeln själv påpekar inte kommer till stånd.
De generella undantagen ska ges i enskilda fall. I propositionen och i promemorian från Skatteverket nämner man att man tror att det kan omfatta 4 000-9 000 företag.
Det måste också till någon form av praktisk hantering av enskilda undantag. Varje företagare ska alltså själv lämna in en ansökan om en viss enskild marknad eller de olika marknader som man inte alltid i förväg vet att man ska delta i. Man kanske inte heller vet vilka väderförutsättningar som finns, vilka elförutsättningar som finns eller många andra omständigheter kring det hela, och det ska man söka undantag för. Det kan alltså vara en stor grupp som ska hantera det här. Detta gäller förstås inte bara den traditionella marknadshandeln utan även gårdsförsäljning och trädgårdsförsäljning, som också härbärgeras i undantaget.
Vad jag säger är inte att det inte finns någon lösning på det här utan att det krävs ett bättre underlag innan man gör en förändring och att jag är mån om att målen med lagstiftningen verkligen kommer till stånd.