Herr talman! Det är sällan som man får delta i en så intressant och spännande debatt som denna om konkurrens på lika villkor i kontantbranschen. Detta är verkligen hjärteknipande. Och jag är glad att här se icke mindre än tre ledamöter utöver utskottets ledamöter - Kerstin Engle, Per-Ingvar Johnsson och Ulrik Nilsson - som uppenbarligen är i beråd hur de ska rösta och därför tar intryck av den här debatten. Det är verkligen roligt att se.
Herr talman! Utöver det som Maria Abrahamsson sade har jag i själva sakfrågan inte mycket att tillföra, måste jag medge. Jag låter ändå notera att det inte handlar om så små pengar som den förbättrade konkurrensen kommer att ge. Det handlar enligt beräkningarna om 80 miljoner kronor i statliga skatteintäkter som kan användas för andra saker, för utgifter som vi gemensamt är intresserade av.
Den andra synpunkten som jag vill framföra är att de invändningar som Miljöpartiet har haft är något av de obotfärdigas förhinder. Det inger inte all respekt, måste jag säga, med alla de problem som man målar upp och som jag tyckte att Maria Abrahamsson väl bemötte. Det kommer ju även i framtiden att vara möjligt att med Owe Thörnqvist sälja korv med låda på magen eller några glassar på sandstranden.
Men, herr talman, jag tvingas att ta upp en helt annan fråga av konstitutionell karaktär. Det är föranlett av herr Alfssons meddelande att därest reservation nr 3 inte kommer att vinna riksdagens bifall eller ens vinna i en möjlig förberedande votering avser hans parti att rösta på reservation nr 2. Det kan tyckas vara en obetydlighet, men så är det inte. Det förvandlar nämligen den nuvarande utskottsmajoriteten i praktiken till en minoritet. Genom herr Alfssons meddelande nu att de kan tänkas komma att rösta på den finns det en annan majoritet bakom detta betänkande i den del som gäller utländska näringsidkare som saknar fast driftställe i Sverige. Så är det, herr Alfsson. Och herr Alfssons meddelande till kammaren, riksdagen och svenska folket är en god illustration av att det måste vara någon ordning, så att människor utanför den här riksdagen får reda på vad det är för beslut som vi ska fatta. Det är det ena. Det ska inte vara något lotteri eller någon lekstuga i den här kammaren.
Det andra är en ännu bättre illustration av någonting som bara berör oss riksdagsledamöter, nämligen att Sverigedemokraterna absolut inte kan vara med i det så kallade kvittningssystemet. Det är ju helt omöjligt när man beter sig på detta sätt. Vilket block tillhör man, regeringsblocket, alliansblocket, oppositionen eller, som när vi skulle välja talman, ett tredje block? Jag ser att partisekreteraren herr Söder också sitter i kammaren. Någon ordning måste det också vara på beslutsfattandet i Sveriges riksdag. Folk utanför denna kammare måste kunna förutse vad det är för beslut som Sveriges riksdag ska fatta.
Herr talman! Jag brukar inte yrka så mycket annars. Det var väl kanske åtta tio år sedan jag framställde yrkanden. Men mot bakgrund av den här saken yrkar jag bifall till utskottets förslag i sin helhet och avslag på alla reservationer, inklusive alternativreservationen som helt och hållet kan ändra på Sveriges riksdags beslut. Det tycker jag är otillständigt hanterat av Sverigedemokraterna!
(Applåder)