Herr talman! Vi har debatterat frågorna om äktenskap, partnerskap och samboende några gånger förut. Många saker känner vi igen. Man har fått nya kamrater på några reservationer, och det känns bra. Vi känner igen argumenten när det gäller könsneutral äktenskapslagstiftning. Jag vet att vi har ytterligare två debatter efter denna som man hoppas ska bli klara i dag, så jag ska försöka hålla mig kort.
När det gäller könsneutral äktenskapslagstiftning sade Martin väldigt tydligt vilken ställning vi har tagit, och vi har ett särskilt yttrande där det framgår.
Det vi i Centerpartiet har skrivit i en motion handlar om att tillskapa en juridiskt reglerad samlevnadsform, det vill säga att föra samman äktenskapsbalken och lagen om registrerat partnerskap i en lagstiftning.
På den andra punkten har vi sagt att samfund, inklusive till exempel Svenska kyrkan, ska kunna godkännas så att en religiös ceremoni i det enskilda samfundets regi även gäller som legal vigsel i lagstiftningens mening.
Den tredje punkten handlar om att göra vigselförrättare och partnerskapsförrättare till en gemensam förrättare. Det klarade vi av i torsdags, så det kan vi bocka av.
Vi hade förslaget när vi gemensamt gick till riksdagen att det skulle vara en parlamentarisk utredning. Där lyckades vi inte riktigt komma ända fram.
När det gäller frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning kan man ibland få uppfattningen att det ska vara en tvingande lag. För tydlighetens skull vill jag vara väldigt klar om att det är en normerande lagstiftning.
Det är en otroligt viktig normerande lagstiftning. Men den kommer inte att vara tvingande. Jag tror inte att något enda parti har tagit den ställningen eller tänker sig att ta den ställningen att vi ska tvinga någon att gifta sig med någon av samma kön.
Det handlar enbart om att öppna möjligheter och att göra äktenskapet tillgängligt för alla de par som i kärlek vill ha en lång och djup relation och vill skapa en tryggare miljö för sina barn. För Centerpartiets del säger vi ja till mer kärlek, ja till mer långa och djupa relationer, och ja till fler trygga familjer för fler barn.
Den andra delen i betänkandet som jag skulle vilja ta upp behandlas under punkterna 10 och 11. Det handlar om ekonomi. Många gånger när man talar om äktenskapet säger man att det under så lång tid har varit si eller så, och kyrkan har bestämt att det ska vara på det viset.
Jag har en lite mer pragmatisk hållning till det. Jag tror att äktenskapet har funnits för att man vill kontrollera både kvinnor och barn men också ekonomin. Det har handlat om att reglera ekonomin mellan olika släkter och inom släkter. Det här med kärlekens intrång på äktenskapets område ligger betydligt närmare i tid än vad vi i dag kanske inbillar oss.
Det som jag tar upp i reservationerna 8 och 9 som vi har i betänkandet handlar väldigt mycket om ekonomisk makt. Tittar vi historiskt har vi sett att det funnits olika former av lagar. Men det har också varit normer som har styrt och ställt vad kvinnor har haft för utrymme och möjlighet att vara en fullvärdig del i ett samhälle.
Vi kan också se att våldets makt finns med i detta. Lagar har makt och normer har makt och utgör begränsningar för både kvinnor och män, men i allra högsta grad för kvinnor. Vi kan också se att våldet i allra högsta grad är något som har begränsat kvinnor. Nu har vi en mängd olika åtgärder. Tyvärr har vi inte lyckats lösa problemet. Jag tror att vi kommer att jobba med det under lång tid framöver.
Det jag tycker har kommit i skymundan och som man sällan tar upp handlar om den ekonomiska makten. Det är den ekonomiska makten mellan kvinnor och män och då i den nära relation som äktenskap eller samborelationer handlar om.
Lika många gånger som en man har makten i en relation genom ett våldsamt beteende, antingen det handlar om hot eller faktiskt om slag, finns det precis lika många relationer där maktbalansen bygger på ekonomi. Mannen har makten över ekonomin och kan hela tiden styra och ställa och sätta kvinnan i helt orimliga situationer.
Det som står i reservation nr 8 handlar om när det har gått så långt att det har blivit utdömt ett skadestånd, och där han fortfarande får vara med och dela på pengarna som han ska betala till henne, om han nu över huvud taget betalar dem. Det finns också en maktbalans i att det är hon som ska kräva det av honom.
Det finns en blindhet i lagstiftningen när det gäller ekonomisk makt och kvinnors utsatthet. Det tar vi upp i reservation nr 11. Det handlar om gemensamma lån eller gemensamma krediter. Där har jag exempel på kvinnor som har suttit med stora skulder när skilsmässan väl har gått igenom.
Då är det hon som sitter kvar med skulder. Banken kan gå in och kräva att det är hon som ska betala de sakerna. Det är helt sjuka, vansinniga grejer. Någonstans gömmer man sig bakom att det är civilrättsligt omöjligt att gå in och göra de justeringarna. Jo tack, det finns väl de som har sett till att det finns sådana system som är uppbyggda så att det ska vara omöjligt att förändra!
Det vi kräver i vår motion och som går igen i reservationerna handlar om att det behövs en total översyn av svensk lagstiftning där man inte längre har en blindhet för den ekonomiska makten. Den kan vara lika destruktiv och ställa till precis lika mycket elände som handens makt eller våldets makt.
Det är synd att vi återigen står här med ett betänkande med de här otroligt kloka förslagen och en majoritet inte tycker att det är viktigt att bryta det mönstret.
Jag står bakom de reservationer som finns i betänkandet, men jag yrkar för tids vinnings skull inte bifall till någon.