Fru talman! Om vi för en stund sedan debatterade ett betänkande som var mycket brett, det handlade om riksdagen i modern tid med allt vad det innebär, så behandlar vi nu ett betänkande som är väldigt smalt.
Att stå i talarstolen och tala om vikten av ett demokratiskt samhälle känns på något vis lite onödigt, och därför blir man också lite förvånad att det finns motioner och reservationer som handlar om att inskränka möjligheten till ett demokratiskt samhälle. I motionerna och reservationerna sägs att det ska finnas meddelarfrihet och frihet för anställda att tala, att det ska vara självklart.
Men detta med meddelarfrihet handlar också om vilka arbetsredskap man vill ge demokratin. För att en demokrati över huvud taget ska kunna verka krävs att det finns en öppenhet, en insynsmöjlighet, och, inte minst, människor som vågar och ges förutsättningar att utnyttja dessa möjligheter. Det är viktigt eftersom människor måste kunna utkräva ansvar av dem som utövar makten. Annars fungerar inte demokratin som den ska. Den här debatten handlar lite grann om vilka redskap och förutsättningar som ges. Det är ju det som egentligen är meddelarfriheten och meddelarskyddet. Meddelarfriheten är en viktig del av offentlighetsprincipen. Den garanterar att medborgarna kan få insyn i den offentliga verksamheten.
Alltfler kommuner väljer i dag, vilket Kerstin Lundgren var inne på, att av olika anledningar driva sina verksamheter i bolagsform. Det innebär, som Kerstin Lundgren också sade, att de går från den offentliga till den privaträttsliga sfären. Men det sker bara till en del eftersom medborgarna fortfarande har rätt att kräva insyn i och ansvar av dessa bolag. I och med att de kommunala bolagen nu kommer att omfattas av reglerna om handlingsoffentlighet och sekretess är det naturligt att meddelarfriheten utökas till att också gälla anställda i de bolagen.
I grund och botten handlar förslaget om den demokratiska öppenheten. I takt med att det blivit allt vanligare att offentlig verksamhet bedrivs av privata intressenter har även behovet av insyn ökat. Det är inte acceptabelt att medborgarnas möjlighet till insyn och deltagande i den kommunala demokratin ska vara beroende av i vilken form kommunen väljer att bedriva sin verksamhet. Självklart ska det råda insyn i all offentlig verksamhet.
Herr talman! Det finns ändå vissa inskränkningar i öppenheten. Vi är fullt medvetna om att ett bolag kan gå över till att bli ett privaträttsligt organ, och det innebär att den fullkomliga öppenheten kan skada bolagets möjligheter att verka på en konkurrensutsatt marknad. Därför finns det sekretessregler till skydd för företagens affärsverksamhet och avtal, och dessutom är bolagets vd och styrelsens representanter också skyldiga att följa aktiebolagens regler om lojalitet mot bolaget. Det utökade meddelarskyddet kommer inte att gälla de personerna.
Vi tror självklart inte att en utökad meddelarfrihet kommer att skapa ett flöde av hemliga uppgifter som lämnas ut till medierna. Det finns ingen anledning att anta att anställda i ett kommunalt bolag skulle vara mindre lojala mot sin verksamhet än privatanställda eller myndighetsanställda. Syftet är självklart att vidga samhällsdebatten och att skapa människor som vågar prata och berätta om vad som händer i verksamheterna.
Herr talman! Meddelarfriheten garanterar att personer med störst kunskap om den offentliga verksamheten har möjligheten att påpeka missförhållanden. Eftersom anställda har förståelsen och kunskapen om bolagens verksamheter är det viktigt att just dessa känner tryggheten att rapportera missförhållanden utan rädsla för repressalier. Därför är meddelarskyddet nödvändigt för att debatter om viktig kommunal verksamhet verkligen blir av.
Låt mig föregripa att Mats Einarsson kommer att prata om att utöka detta. Det är ett synsätt som jag har större förståelse för än Kerstin Lundgren som kanske vill inskränka den formen av rättigheter för anställda.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkande KU36 och avslag på alla motioner och eventuella reservationer som hör till betänkandet.