Herr talman! Jag ser det här ärendet som en fortskridande process i tillämpningen av offentlighetsprincipen i det svenska offentliga livet. Jag är övertygad om att vi framöver också kommer att få diskussioner om offentligheten i de statliga företagen, men arbetet är uppenbarligen ännu inte moget för den stora debatten.
Nu gäller det informationsskydd för de anställda i kommunala företag som juridiskt bedrivs i ytligt sett privaträttslig form. Så var det inte förr i världen. För 10-20 år sedan hände det - det vet jag av egen erfarenhet - att kommuner valde att bedriva en verksamhet i aktiebolagsform för att på det sättet skydda sig från insyn. Detta smygande är naturligtvis både oacceptabelt och osunt. Därför hälsar jag denna förändring som en framgång, liksom den tidigare förändringen i lagstiftningen där det numera finns rätt att få ut handlingar från kommunala bolag som om de vore kommunala myndigheter.
Nu kvarstår vissa oklarheter. Det gäller efterforskningsförbudet, och det gäller skyddet mot repressalier. Företagsledningarna ska förbjudas att efterforska vem som har släppt ut en uppgift, på samma sätt som inom myndigheter. Det ska inte heller gå att med hjälp av arbetsrättsliga repressalier skada den som har lämnat ut en offentlig uppgift. Lagstiftningen blir klarlagd tack vare det här ärendet. Det är bra. Offentlig verksamhet ska lyda under samma offentlighetsprincip oavsett i vilken juridisk form den bedrivs.
Det ska finnas en tydlig rågång mellan vad som är privat och vad som är offentligt, och vad som är kommunal verksamhet med både beskattningsrätt och myndighetsuppgifter. Den privata sektorn har inte vare sig beskattningsrätt eller myndighetsuppgifter, annat än att den kan anlitas på sedvanligt sätt när kommunerna upphandlar sin verksamhet. Men den kommunala verksamheten bör alltså vara offentlig, oavsett vilken form den har. Oavsett om det är stiftelser, handelsbolag eller aktiebolag bör verksamheten vara offentlig.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.