Herr talman! Vi har under de fyra fem senaste åren
upplevt en mycket svår period -- svårigheter från
80-talets slut som har accelererat så sent som fram
till för några veckor sedan.
Under tiden har regeringen och riksdagen här
verkat för att nya åtgärder sätts in i syfte att hjälpa
de människor som blir utan arbete till en
meningsfull sysselsättning. Det gäller då en lång rad
åtgärder -- ungdomspraktik, ALU-projekt,
rekryteringsstöd och justeringar i arbetsrätten. Nu
senast handlar det om det generella
anställningsstödet, GAS.
I november behandlade vi i
arbetsmarknadsutskottet föreliggande förslag i
regeringspropositionen. Till en början fanns det
många motståndare. Först var socialdemokraterna
negativa. Men under beredningens gång och efter
en del justeringar anslöt man sig och gav sitt stöd
för just GAS. Vänsterpartiet hade både då och,
faktiskt, ännu tidigare haft sympatier i det här
sammanhanget. Det gjorde att det i slutändan bara
var Ny demokrati som var emot den här formen av
stöd.
Vad som nu händer är att det sker några justeringar
i lagen om generellt anställningsstöd. När det här
instrumentet väl var sjösatt visade det sig nämligen
att det fanns oformligheter som resulterade i en
orättvisa.
Oavsett vad man tycker om grundkonceptet kan
det knappast vara fel att den lagstiftande
församlingen när det gäller lagstiftningen i det här
aktuella ärendendet rättar till det som
uppenbarligen är fel och som ingen ens i
sinnevärlden hade tänkt skulle få sådana här
effekter. Egentligen finns det väl därmed endast
lovvärda saker att säga om denna justering.
Laila Strid-Jansson har här en ganska rejäl drapa
om varför Ny demokrati tycker illa om ett generellt
arbetsmarknadsstöd. Egentligen är jag litet
överraskad. Ny demokrati har ju ofta talat om att
man skall akta sig för det som är selektivt och
byråkratiskt. I stället skall man välja det som är
enklare. Vidare skall man akta sig för att dela ut
pengar, eftersom det inte är bra att göra det. Men
sedan har vi fått stöd här för rätten till en
reducering av arbetsgivaravgifterna -- de hemska
skatterna, som Nydemokraterna ofta hellre säger.
Herr talman! Jag vill tillbakavisa gjorda påståenden
här. Man säger att det saknas krav. Nej, så är det
inte. Det finns visst krav. Det kan gälla
nettoanställningar. Ett krav är att nyanställning
skall ske i år.
Laila Strid-Jansson varnar för missbruk. Ja, en
sådan varning kan vara berättigad. Men det gäller
då alla stödformer. Man kan ju råka ut för att någon
missbrukar det här systemet. Men man kan undra
om särskilt de som ofta talar om missbruk har
speciell erfarenhet i ämnet. Vidare skulle det
saknas en förankring här. Alla dessa påståenden är
något av floskler i efterhand. Jag tar dem därför
inte särskilt allvarligt.
Det viktiga är att det här instrumentet har visat sig
ha effekter. Arbetsförmedlingarna,
länsarbetsnämnderna och
Arbetsmarknadsstyrelsen finner att det rör sig om
ett bra verktyg när det gäller att stimulera till
nyanställningar. Problemet finns ju att alltför
många fortfarande saknar arbete. Dessutom finns
problemet med alldeles för mycket övertid. Men nu
börjar detta ge effekt. Det nyanställs. Man talar
numera inte bara om hundratalet nyanställningar
per dag utan också om tusentalet nyanställningar.
Varje vardag nyanställs nämligen väldigt många
människor i Sverige. Jag är så naiv att jag tror att
det generella anställningsstödet, GAS, också är ett
verksamt verktyg när det gäller att stimulera och att
snabbt få loss lediga platser så att människor får
jobb.
Herr talman! Jag har bara ett yrkande. Jag yrkar
nämligen bifall till hemställan i
arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 23.