Herr talman! Ny demokrati har under hela
mandatperioden anvisat större besparingar än
något annat parti och i ord och handling försökt att
göra besparingar i många budgetposter, i de flesta
fall utan att få något stöd av vare sig regering eller
opposition. Detta gäller även beträffande det
generella anställningsstödet. Min fråga till politiker
i alla läger är: Har ni inte något budgetansvar? Vi
lånar i dag 190 000 kr per minut varje dag, dag ut
och dag in.
Efter en näst intill mördande kritik, inte minst från
Lagrådet och socialförsäkringsutskottet, lyckades
borgarna träffa en överenskommelse med
Socialdemokraterna och på några få dagar skriva
''välgenomtänkta'' lagar gällande för GAS. Nu har
det visat sig efter en massiv kritik att den lag som
riksdagen beslöt om i december måste ändras,
därför att den inte kommer att fungera. Detta har
nu skett genom ett utskottsinitiativ.
Vi kan bara konstatera att vi, trots det
helrenoverade förslaget som vi kritiserade i
december i fjol, fortfarande har rätt i vår kritik:
GAS leder till minskade kostnader för företag som
ändå är framgångsrika och nyanställer.
GAS går till företag som ändå nyanställer på grund
av ökad orderingång.
GAS är en statlig gåva -- utan urskiljning -- till
näringslivet.
GAS kan lätt missbrukas. Ett framgångsrikt
företag kan t.ex. knycka kvalificerad arbetskraft
från ett företag som går knackigt och dessutom
betala mindre för honom/henne. Skulle det
''knackiga'' företaget ersättningsanställa, blir det
ingen rabatt på socialavgifterna.
GAS har ingen inriktning mot unga arbetssökande.
Inget sägs om några åldersgränser.
GAS ställer inte heller några krav på att man måste
vara arbetslös.
GAS definierar inte vad verksamhet-
verksamhetsgren eller intressegemenskap innebär.
Återigen något som är lätt att missbruka.
GAS kan lätt missbrukas av företag som snabbt
omsätter personal. Spärregeln hinner inte slå till.
Den nya GAS-lagen är ett teoretiskt hastverk och
har ingen förankring i verkligheten. Den är ihålig
och uppmuntrar snarare till missbruksförsök än till
stimulans.
För att ha rätt till GAS måste anställningen vara i
minst sex månader. Kombinerar man detta med
rekryteringsstödet, som gäller i högst sex månader,
behöver därför lönekostnaden för 1994 inte bli så
hög för dem som tas in. Även om tanken med GAS
var att tidigarelägga anställningar och minska
behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, finns
det ingen garanti för att de som anställs med stöd
får stanna kvar. I stället kan det bli ett betydligt
billigare sätt att tillgodose behovet av arbetskraft
jämfört med vad det skulle kosta om företagen
anställde på normalt vis.
Ungdomarna måste enligt vår mening prioriteras
och ges en rimlig chans att komma ut på den
reguljära arbetsmarknaden. Som jag tidigare har
framfört saknar förslaget inriktning mot de unga
arbetssökande -- de som inget hellre vill än få ett
arbete. I vår motion om inriktningen av den
ekonomiska politiken har vi förslag som på ett
rättvist och effektivt sätt snabbt leder till att fler
människor, och då särskilt ungdomar, får arbete.
De nya jobben skapas inte i etablissemanget utan i
de nya företagen. Det är kanske inte i första hand
fler anställda Sverige behöver utan fler
entreprenörer och företagare.
Redan när förslaget om det generella
anställningsstödet lades fram hösten 1993 ansåg jag
att man starkt kunde ifrågasätta om regeringens
syfte kunde nås, dvs. att uppmuntra till
tidigareläggning av anställningar och att ersätta
övertidsarbete med vanliga arbeten. Man kunde
befara att lagen i stället skulle minska kostnaderna
för företag som ändå är framgångsrika och som kan
nyanställa. Företag som går bra skulle få
skattesubventioner som uppenbarligen skulle
medverka till konkurrenssnedvridning.
Dessutom är det lagtekniskt mycket svårt att
konstruera ett generellt anställningsstöd som är
praktiskt hanterbart, som når sitt syfte och som
dessutom ger en godtagbar möjlighet till kontroll.
Den nu aktualiserade lagändringen visar att mina
farhågor har besannats. Utskottsmajoritetens
förslag innebär att lagen blir ännu generösare
gentemot framgångsrika företagare.
Till sist kan jag konstatera att det, i framtiden när
riksdagen fattar stora genomgripande beslut, vore
klokt om förslagen var mera genomarbetade och
förankrade hos berörda grupper. Endast vi har
motsatt oss detta felaktiga förslag. Endast vi har,
trots ett massivt motstånd i medier och från
politiker, pekat på sakfelen när det gäller GAS.
Nu är det bara så att vi inte får ha rätt i en
demokratiskt sammansatt församling. Det enda
som gäller är blockpolitiken. Politikerna måste
tydligen vänta på att verkligheten visar att Ny
demokrati hade rätt -- verkligheten är nämligen de
övriga politiska partiernas värsta fiende. Då först
kommer de med svansen mellan benen och
försöker komma till rätta med sina fel. Då ställer
inte pressen och medierna upp och påtalar
misstagen.
Detta utskottsinitiativ visar att man nu försöker
släta över ett misslyckat beslut.
Slutligen yrkar jag bifall till min reservation i
arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 23.