Herr talman! Vi har sedan ungefär tio år tillbaka haft en lagstiftning som möjliggör för samhället att utfärda tillträdesförbud för personer som inte klarar av att uppföra sig på våra idrottsarenor. De flestas bedömning är att denna lagstiftning fungerar bra men att den har vissa brister. Tanken är att några av dessa brister ska åtgärdas genom det föreliggande lagförslaget.
Förbuden är relativt begränsade till antalet. Det rör sig om 100-150 tillträdesförbud per år som vinner laga kraft. Man kan generellt säga att det har varit en ganska positiv trend när det gäller miljön på läktarna och arenorna under de senaste tio åren. Att säga att det är den lagstiftning som infördes 2005 som är orsaken är nog minst sagt övermaga. Jag tror att det är en kombination av förebyggande arbete, idrottsföreningarnas supporterföreningar och polisens mer precisa arbete med dessa problem.
Det är dock fullständigt orimligt mycket resurser som fortfarande plöjs ned för att hantera säkerheten på våra arenor. De polisiära resurserna måste kunna användas på ett bättre sätt och på andra områden. Det är som ett resursmässigt slukhål när man är på matcher och ser hur hundratals poliser ibland är utkommenderade. När idrotten ska vara en källa till glädje och en bra upplevelse för alla har arenorna ibland kunnat påminna om ett slagfält, och det är inte rimligt.
Det är alltså en positiv utveckling, men ibland sker tragiska händelser. I början av förra fotbollssäsongen hade vi en mycket tragisk händelse i Helsingborg. Som ett brev på posten när något sådant fruktansvärt händer kommer det förslag på mycket starka och repressiva åtgärder. De kan vara av olika karaktär. Det kan handla om att man till exempel vill ta bort ståplatsläktarna. Det är ett ganska vanligt förslag. Men det skulle förstöra det som närmast kan definieras som idrottens själ. Man ska vara medveten om att de svenska arenorna i dag är någonting som övriga Fotbollseuropa ser upp till. Vi har många klubbar i Sverige som har klackverksamhet som är av absolut yppersta klass. I något slags mening är det nästan en kulturgärning i dag. Det är en repressiv åtgärd som vi inte vill ha.
Även andra förslag förekommer, till exempel att höja biljettpriserna för att komma åt dessa problem. Det är en lösning som har använts i stor skala i England, vilket ni alla känner till, och som har använts nästan som ett socioekonomiskt redskap för att komma åt denna typ av samhällsproblem. Det anser vi också är helt fel väg att gå.
För oss är det viktigt att man vidtar åtgärder som riktar sig mot dem som faktiskt inte har på arenorna att göra och att de en till två miljoner besökare som går på fotbolls- och hockeyarrangemang faktiskt ska kunna göra det utan att drabbas av åtgärder eller lagstiftning.
Precis som Linda Snecker sa är det en relativt liten klick testosteronstinna män som faktiskt inte kan hantera detta. Det är nämligen nästan uteslutande män som har fått tillträdesförbud.
Det måste kännas säkert för barnfamiljer, äldre och kvinnor att gå på matcher. Detta får inte bli en maskulin arena som det har varit och är i många andra delar av Europa. I Polen, Spanien och Italien är det nästan bara män som går på fotbollsmatcher. Det är en utveckling som vi inte vill ha. För att klara det måste man ha ett effektivt redskap för att hantera detta.
Justitieutskottets och regeringens uppfattning är att hanteringen av registren och tillträdesförbuden är en bra och balanserad åtgärd som tar hänsyn till integritetssynpunkten men som också löser bristerna i den gamla lagstiftningen från 2005, nämligen att de som ska släppa in folk på arenorna faktiskt inte vet vilka som har tillträdesförbud. Det kan man tycka är ganska rimligt.
Vi behöver ha en struktur och en juridisk legitimitet när det gäller hur detta fungerar och hur informationen hanteras. Vi vill inte ha ad hoc-lösningar eller andra system som befinner sig i en juridisk gråzon eller till och med är rent olagliga. Vi vill ha ordning och reda, och det är precis det som detta förslag syftar till.
Detta är för övrigt någonting som efterlyses av hela Fotbollssverige. IFK Göteborgs ordförande och Svenska Fotbollförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson uppmanar oss politiker att öka tempot i detta lagstiftningsarbete. Då säger vi självklart att det nu kommer en modifierad och avvägd lag, inte minst efter Datainspektionens och andra remissinstansers yttranden som faktiskt har påverkat det slutgiltiga förslaget på ett mycket påtagligt sätt. Det är reglerat vilka registeruppgifter som ska vara med och som ska lämnas ut. Man har också tittat på vilka medium som är lämpligast för att undvika överskottsinformation. Konstitutionsutskottet bekräftar också att man ligger på en rimlig nivå när det gäller integritetsaspekten, och vi menar att det finns en proportionalitet i detta förslag.
Idrotten och samhället i stort bör fortsätta samverka för att huliganproblematiken, eller vad man kallar det, inte ska dominera löpsedlar år ut och år in. Det här är ingen tulipanaros och kommer inte att vara den slutgiltiga lösningen, men det finns mängder med goda exempel i Idrottssverige på hur man kan jobba preventivt och med mjuka värden och redskap hitta framåt för att skapa en bra miljö på våra arenor.
Nåväl! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till förslaget i justitieutskottets betänkande 6 och avslag på Vänsterpartiets reservation.
(Applåder)
I detta anförande instämde Sanne Eriksson, Arhe Hamednaca, Elin Lundgren, Helene Petersson i Stockaryd och Lawen Redar (alla S).