Herr talman! Idrotten är en viktig del av vår kultur. Utövandet av den har kända effekter för såväl kropp som själ, och betraktandet av den kan inspirera och skänka både glädje och sorg. Mycket av det senare har det blivit de senaste åren om man, som jag, hejar på Hammarby, men nu är vi tillbaka i allsvenskan.
Alldeles oavsett vilket lag man har närmast sitt hjärta måste man kunna gå och se det och heja på det på ett tryggt och säkert sätt. Den positiva tifokulturen skapar en fantastisk inramning, men även om känslorna svallar och stödet till det egna laget är lika blint som odelat måste man känna var gränsen går.
Tyvärr har vi haft en del tragiska händelser kopplade till våld mellan supportergrupper. För de flesta blir ett urspårat bråk bara en obehaglig händelse, för andra kan det innebära men för livet och i några fall till och med själva motsatsen till livet. En hel del av buset sker utanför själva arenorna men dessvärre även inne på dem.
Utanför är det samhällets självklara ansvar att upprätthålla allmänhetens säkerhet, men inne på arenorna har också arrangören ett ansvar. Därför måste arrangörerna ha möjligheter att arbeta med trygghet och trivsel på ett relevant sätt.
Det är ett mycket litet fåtal som ställer till det för alla andra. Bland alla tusentals fans finns några enstaka som inte förstår var gränsen går eller inte bryr sig om var gränsen går, som i sin oändliga egoism och aptit för kaos och förstörelse ställer till det för alla andra. Den som inte vill eller kan respektera dessa gränser måste kunna nekas tillträde till klubbarnas arrangemang, och det är vi tydligen alla överens om. Men för att klubbarna ska ha någon praktisk nytta av ett tillträdesförbud krävs kunskap om vilka som är belagda med ett sådant.
Den svåra balansgången är naturligtvis att hitta en framkomlig väg som ger klubbarna en sådan möjlighet samtidigt som de viktiga integritetsaspekterna tas i beaktande. Det är därför viktigt att vi reglerar användningen noggrant för att hindra missbruk och ändamålsglidning. Gallring av inaktuella uppgifter är en annan viktig del liksom tystnadsplikten som kopplas till straffrättsligt ansvar och skadestånd.
Ingen ska förledas att tro att detta är något mirakelmedel som garanterat kommer att hindra framtida tragedier från att inträffa, men det är ett medel som förhoppningsvis gör tillvaron lite lättare för alla de fantastiska människor runt om i hela landet som ägnar sin tid och sitt engagemang åt att se till att det finns härliga idrottsfester att besöka.
Med en starkare effekt av ett tillträdesförbud kanske vi kan få en och annan att tänka till inför hotet att bli utestängd från att få vara med och heja fram sitt älsklingslag på plats.
Lagändringens innehåll har behandlats ingående av tidigare talare och jag behöver inte upprepa allt detta. Jag vill bara uttrycka mitt stöd för lagförslaget. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och önskar alla, oavsett vilket lag man hejar på, en mycket fin allsvensk säsong 2015.