Herr talman! Inte heller jag ska gå in på detaljerna i förslaget; dem har Petter Löberg förtjänstfullt redogjort för, och jag instämmer till fullo i hans anförande. Därutöver måste jag tillstå att det verkligen inte hör till vanligheterna att jag och Krister Hammarbergh är ense i integritetsfrågor, men i det här fallet tycker jag ändå att ett solklart bifall till förslaget i betänkandet är det enda rimliga. Jag yrkar på det.
Naturligtvis är varje straffrättsligt ingripande en kränkning av den personliga integriteten för den som har överträtt lagen, den som sätts i fängelse, den som tvingas betala böter och den som hamnar i brottsregister, och så även naturligtvis för den som kommer att hamna i register över tillträdesförbud. Men detta är fullt rimligt. Tillträdesförbudet finns till för att förbuden ska bli verkningsfulla, och förbuden finns till för att trygga säkerheten på idrottsarenorna för att precis de målgrupper som också Linda Snecker värnar ska känna trygghet när de är där och våga gå dit.
Jag delar dock Vänsterpartiets uppfattning att vi måste arbeta målmedvetet med normer och strukturer och att det är grunden när vi pratar om den här typen av våld som helt uppenbart handlar om maskulinitetsnormer som är mycket destruktiva och som drabbar inte bara andra män utan också kvinnor, äldre och barn som besöker idrottsarenor. Men då måste vi komma ihåg att de personer som begår brott på idrottsarenor, som tillhör de så kallade firmorna, som är huliganer, är förebilder som sätter normer för de unga människor som besöker idrottsarrangemang. De bidrar alltså i allra högsta grad till de negativa normer, värden och strukturer som vi vill motverka. Det är också ett skäl till att det är viktigt att tillträdesförbuden får genomslagskraft.
I sin reservation lyfter Vänsterpartiet fram att det vore oproportionerligt just för att tillträdesförbuden är så pass få. Jag måste säga att jag är glad att tillträdesförbuden inte har överstigit 157 stycken, som de var 2013, och att inte alla slentrianmässigt bifalls. Det är positivt att bedömningen vid tillträdesförbud är proportionerlig och att den inte är slentrianmässig, och det är positivt att det inte är så många det handlar om. Men när det nu är så pass få skulle jag snarare vilja hävda att också integritetskränkningen är mindre.
Det är trots allt massövervakningen som jag och Linda Snecker är helt överens om att vi ska motverka - det som är urskillningslös övervakning av oskyldiga. Men det är verkligen inte det som är fallet när det kommer till tillträdesförbud vid idrottsarrangemang, för de som får ett tillträdesförbud får det därför att de har begått brottsliga gärningar tidigare vid idrottsarrangemang. Det är inte den oskyldiga allmänheten. Det är inte ett övervakningssamhälle, utan det är en del i att skapa trygghet för alla medborgare. Alla medborgare ska känna trygghet när de besöker idrottsarrangemang.
(Applåder)