Herr talman! Det är möjligt att byråkratin när det
gäller utbetalning av smärre belopp i dag kan
undanröjas en aning till följd av tekniska framsteg.
Före 1988 handlade det om en gräns vid 50 kr. 1988
gjorde man en justering uppåt till 100 kr. Med
dagens penningvärde är den här hundralappen
ändå inte så mycket. Vi ligger säkert någonstans
mittemellan de 50 respektive 100 kronorna.
Bostadsbidragen har ökat för de grupper som bäst
behöver bidragen. Man har ändå fått
kompensation. Det här kan därför inte handla om
särskilt mycket pengar eller ha så stor betydelse.
Det är ändå av värde att ett beslut har någorlunda
god bärighet, att det hela är väl genomtänkt och att
man inte ändrar och kastar om hur som helst.
När det gäller frågan om en vidgning av kretsen
människor som får bostadsbidrag är det trots allt så
att här ligger ett övervägande av ekonomisk art. I
en situation präglad av en ekonomisk kris är det
mycket som talar för att man ser över det här
ordentligt och att man undersöker vad detta kan
innebära också för ekonomin. Av det skälet tycker
jag att vi kan förlåta att man på regeringskansliet
fortfarande räknar på detta. Självklart är det också
min förhoppning att man snart kommer med
besked i den här frågan.