Herr talman! Statsrådsbänkarna lyser lika tomma
som de alltid har gjort vid bostadsutskottets
debatter. Trots att det är sju stycken i utskottet som
bär ansvar är inte ens någon här.
Jag vill inledningsvis påminna om det
statsfinansiella läget, vilket som regel bara kommer
fram i ekonomi- och finansdebatterna. Det är något
som vi måste tänka på varje gång, i varje ärende,
och även i detta fall. Jag vill åter upprepa att Ny
demokrati under hela mandatperioden har anvisat
större besparingar än något annat parti. Vi har i ord
och handling försökt att göra besparingar i många
budgetposter utan att i de flesta fall få något stöd
från vare sig regering eller opposition. Situationen
är liknande i det ärende som vi nu debatterar. Just
med tanke på statsfinanserna och att vi inte kan
fortsätta med ett budgetunderskott på 200
miljarder och en statsskuld på över 1 200 miljarder
måste vi verkligen genom handling i de olika
ärendena, även i de enskilda budgetposterna, ta
hänsyn till situationen. Vi lever över våra
tillgångar. Vi klarar inte av det här.
Det är därför som vi har väckt vår motion, vilken
bl.a. behandlas i detta betänkande. I motionen
föreslår vi att man skall utgå från ursprungstanken
när det gäller bostadsbidragen, nämligen att stödja
barnfamiljerna för att barnen skall få en så bra
bostad som möjligt under uppväxttiden. Detta är
något som vi tycker är riktigt och som vi stöder.
Bidragsfloran har en tendens att växa, vilket den
även har gjort i det här fallet. Nu går en betydande
andel av bidragen även till familjer eller
ensamstående utan barn. Det finns säkert många
vällovliga syfte med detta, men någonstans måste vi
dra gränsen. Vi tycker att ursprungstanken är bra.
Låt oss hålla oss till den! Därför föreslår vi att
bostadstillägg inte skall utgå till gruppen utan barn.
Förslaget skulle innebära en besparing på 510
miljoner, alltså styvt en halv miljard.
Jag och mina kolleger kommer förhoppningsvis att
återupprepa detta. Vi kommer att ta upp det i
debatt efter debatt, och vi kommer att fortsätta att
skrapa där vi tror att det är möjligt att skrapa. Gör
vi inte det, kommer alternativen att bli mycket
värre. Vi måste göra satsningar där det kan ge
inkomster till staten, eftersom det är inkomsterna
som fattas. Utgifterna har man trots allt kunnat
hålla någorlunda under kontroll och t.o.m. lyckats
pressa ner.
Vi har nu en löpande motionstid efter
kompletteringspropositionens presentation. Jag
har läst den -- naturligtvis inte varje ord och
bokstav. Men jag har gått igenom den, först i det
förhandsexemplar som vi fick ett dygn före
remissdebatten. Jag har under den senaste helgen
gått igenom den ytterligare en gång, sida för sida.
Jag uppfattar den fortfarande som lika innehållslös
som första gången jag läste den. Man föreslår att de
föreslagna besparingarna skall få verkan först efter
ytterligare två mandatperioder. Vi tycker inte att
detta är särskilt kraftfull politik.
Vi hoppas att vi med vår motion skall komma med
litet bättre tag. Jag nämner detta, för man kan inte
ta itu med de stora sakerna på annat sätt än genom
att gneta på varje post och i det lilla.
Herr talman! Bostadsutskottets ordförande brukar
ofta vara närvarande i kammaren. I dag måste han
ha något väldigt viktigt för sig eftersom han inte är
här. Därför tycker jag att han kan vara ursäktad.
Herr talman! Med detta vill jag nöja mig med att
yrka bifall enbart till reservation 1, mom. 4.