Herr talman! För många familjer är det
bostadsbidragen som gör att man kan välja att bo
efter de behov man har i familjen i stället för att
tvingas till små och trånga alternativ. Det gäller
särskilt i dag när den förda bostadspolitiken har
gjort det så mycket dyrare att bo.
De förändringar som regeringen har gjort på
bostadspolitikens område, bl.a. i form av sänkta
räntebidrag, har fått stora konsekvenser för
bostadskonsumenterna. Eftersom
neddragningarna drabbar bara en del av
bostadsbeståndet, nämligen den där man redan bor
dyrast, kan man ju förstå att många har det svårt.
Hyrorna har under de senaste regeringsåren ökat
på ett sätt som saknar motstycke, och den
ekonomiska situationen för många barnfamiljer är
mycket svår. Över 600 000 personer är i dag
arbetslösa. Den förda bostadspolitiken, som har
inneburit nästan ett totalstopp inom byggsektorn,
har medverkat till att många fler tvingats ut i
arbetslöshet, något som skulle ha undvikits om man
fört en annan politik.
Men nu står vi där vi står och kan konstatera att
bostadsbidragen ökar i en takt som aldrig förr. Fler
och fler blir beroende av att få stöd för att klara sina
boendekostnader.
År 1991 var det 327 000 hushåll och år 1992 var det
367 000 hushåll som fick stöd. År 1993 hade antalet
sådana hushåll stigit med ytterligare 20 % till
441 000. Det här är inte någon bra utveckling. Vi
skall komma ihåg att det bara är hushåll med låga
inkomster som kan få bostadsbidrag.
I betänkandet föreslås riksdagen ta ställning till
förslag om en höjning av hyreskostnadsgränserna
och även av inkomstgränsen. Detta är en alldeles
nödvändig åtgärd. Därför ställer vi oss bakom de
höjningar som riksdagen har föreslagit.
Jag vill dock poängtera att det är viktigt att noga
följa utvecklingen på det här området, så att
barnfamiljerna inte ytterligare kommer i kläm.
Även om vi nu fattar beslut om höjda barnbidrag,
kompenserar detta inte de hyreshöjningar som har
skett.
På ett par punkter har vi socialdemokrater
reserverat oss. Den första reservationen gäller
kretsen av bidragsberättigade. Våren 1993
beställde riksdagen genom ett tillkännagivande att
regeringen skulle komma tillbaka med ett förslag
om utvidgning av bidragskretsen till att gälla också
personer av samma kön.
I dagens lagstiftning finns en orättvisa som innebär
att två personer av samma kön inte kan få
bostadsbidrag. Riksdagens beslut fattades i enighet
förra våren, och jag tycker att det är
uppseendeväckande nonchalant mot riksdagen att
regeringen inte har återkommit i denna fråga. Jag
tycker dessutom att majoriteten i det här fallet är
undfallande mot regeringen, när man inte står på
sig.
Om riksdagen har gett regeringen ett uppdrag skall
det också verkställas. Därför vill jag förnya
tillkännagivandet. Jag yrkar bifall till reservation nr
2.
Vi har också en reservation i betänkandet som
handlar om regeln att bidragsbelopp under 100 kr
inte skall betalas ut. Det innebär att en
bidragssökande som är berättigad till bostadsbidrag
inte får bidraget utbetalat om det är mindre än 100
kr. På det här sättet kan de alltså gå miste om över
1 000 kr per år. I den trängda ekonomi som många
hushåll i dag befinner sig i kan detta vara droppen
som får ekonomin att rasa.
Regeln infördes därför att det var administrativt
krångligt och kostsamt att betala ut så låga bidrag.
Men med den nya teknik som vi har i dag borde det
inte vara några problem att klara av detta.
Problemet går att lösa på flera sätt, antingen kan
man sänka gränsen -- KBT har t.ex. en 25-
kronorsgräns -- eller också kan man sammanföra
mindre bidragsbelopp till utbetalning någon eller
några gånger per år. Jag vill att regeringen skall se
över detta och återkomma.
För att spara kammarens tid kommer jag inte att
yrka bifall till denna reservation. Men självfallet
står vi socialdemokrater bakom även den.
Herr talman! I övrigt yrkar jag bifall till hemställan
i betänkandet.