Fru talman! Det här är en fråga som ligger mig
väldigt varmt om hjärtat. För tre och ett halvt år sedan
var jag naturskolelärare i Sölvesborgs kommun.
I svaret säger utbildningsministern att det inte
finns några hinder i skolförfattningen för att bedriva
utomhuspedagogik. Det är riktigt. Skolförfattningen
ger tvärtom mycket goda möjligheter till detta. Flera
kommuner har också utnyttjat det, och jag kommer
som sagt från en sådan.
I svaret tar utbildningsministern upp det positiva
sambandet mellan utomhuspedagogik och fysisk
aktivitet. Men utomhuspedagogik handlar ju också
om så mycket annat, som Erling Wälivaara sade. Det
finns ett 60-tal naturskolor i landet. De är organisera-
de i någonting som kallas för Naturskoleföreningen.
De sysslar med utomhuspedagogik och är lite exper-
ter på det. De har en devis som talar om att lära in
ute.
Man börjar med upplevelser. Man ska uppleva
med alla sina sinnen. När man gör det upptäcker man
någonting. Man upptäcker sambanden och blir för-
undrad. Man kan bli fantastiskt förundrad över hur fin
en vitsippa är eller att en groda kan hoppa så långt.
Det ger frågor, och det ger också en lust att vilja lära
mer. Där kommer nästa steg. Då söker man efter
förståelsen och undrar varför gör den det och varför
händer detta.
Genom att arbeta på detta sätt får varje barn en in-
sikt och en ekologisk förståelse. När man har fått
insikten vill man också börja göra någonting och
påverka. Det är bl.a. därför jag står här nu. Det blir
resultatet av min insikt i de här frågorna. Därför und-
rar jag hur utbildningsministern ser på dessa övriga
aspekter av utomhuspedagogik.