Fru talman! Det går bra för Sverige. Så har ett antal politiker uttryckt sig genom åren. Ibland har det stämt bra, och ibland kanske det inte har stämt alls. Låt mig ändå våga säga att det går bra för Sverige.
Vi har troligtvis Europas starkaste statsfinanser. Vi ligger i topplaceringarna bland de länder som har högst konkurrenskraft. Vi satsar mycket på forskning. Vi är ny världsetta som det land där man helst vill köpa långsiktiga statspapper.
Men sedan 2006 har inte bara Alliansens ansvarstagande för ekonomin givit resultat, utan också arbetslinjen. 200 000 fler arbetar. 143 000 färre är förtidspensionärer. Antalet sjuka har kraftigt minskat. Men det kanske viktigaste är att vi har fört Sverige bort ifrån det tillstånd som rådde då vi hade tillväxt men då inga nya jobb växte fram.
Om vi går igenom EU-kommissionens höstprognos kan vi notera att deltagandet på arbetsmarknaden i Sverige är högre än i något annat EU-land. Talar vi om långtidsarbetslöshet framgår det att den genomsnittliga långtidsarbetslösheten i Europa är tre gånger så hög som i Sverige.
Allt detta är bra. Samtidigt föreligger det både stora samhällsproblem och utmaningar framför oss. Jag vågar hävda att även om vissa säger att det går bra för Sverige kanske man inte skulle säga detsamma om Europa just nu. Den tidigare finanskrisen och den nu pågående skuldkrisen är mycket allvarlig.
Det som nu utspelar sig är stora nedskärningar i företag och i välfärdens verksamheter och en ökande arbetslöshet. Det skulle vara farligt att tro att Sverige som en liten och öppen ekonomi inte skulle påverkas av den oro som nu råder i vår omvärld. Tillväxten bromsas nu in, precis som vi har väntat oss. Det är alldeles uppenbart att ett litet land i ett utsatt läge därför måste vara berett att agera så att vi undviker onödiga tillbakagångar.
En stark och aktiv arbetsmarknadspolitik kommer att vara avgörande för Sveriges fortsatta utveckling. Det handlar inte minst om omställningsinsatser, där stöd och hjälp att söka arbete och goda utbildningsmöjligheter är en självklarhet.
I Sverige känner vi en stolthet över vår arbetsmarknadspolitik och över den svenska modellen. Att varje land inom ramen för EU-rätten har möjlighet att värna och utveckla sina respektive arbetsmarknadsmodeller är en viktig princip som vi tycker att Sverige i alla lägen borde värna. För detta har det rått ett brett stöd i riksdagen, och det är en princip som borde gälla också nu när vi ska diskutera globaliseringsfonden.
Patrik Björck från Socialdemokraterna vill inte tala om sakfrågan. Det förstår jag. I sak är det korrekt. Nu prövar vi subsidiaritetsfrågan. Men i denna bedömning kan man inte låta bli att också diskutera sakfrågan; det är klart. Jag förstår att det är problematiskt för Socialdemokraterna.
När globaliseringsfonden blev aktuell i riksdagen 2005 var samtliga partier i Sveriges riksdag motståndare till dess bildande. Även om vi också då hade olika ståndpunkter om arbetsmarknadspolitiken var vi överens om att detta är ett ansvar för respektive medlemsland. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen tvingades trots detta till slut acceptera fonden som en del av en större uppgörelse om EU:s långtidsbudget.
Sedan dess har fonden expanderat, men det har inte rått någon oklarhet om att när programperioden är avslutad ska Sverige verka för en uppfattning i linje med den svenska modellen, det vill säga att globaliseringsfonden ska avslutas.
Fru talman! Jag nämnde tidigare att globaliseringsfonden med tiden har expanderat. Nu föreslås inte bara en fortsättning utan en ytterligare breddning. Det ska inte bara handla om hjälp för uppsagda i företag runt om i Europa, utan nu siktar man även in sig på att till exempel tillhandahålla ekonomiskt stöd till icke konkurrenskraftigt jordbruk, och man vill ha detta för hela programperioden 2014-2020. Det handlar om totalt 3 miljarder euro där max 2 ½ miljard ska kunna användas till jordbruk. I svenska kronor handlar det om 29 miljarder.
Ur svensk synvinkel är detta problematiskt ur flera aspekter. Vi anser inte att det finns ett europeiskt mervärde med den typen av arbetsmarknadspolitik. Det är varje medlemsstats eget ansvar. Vidare anser vi att en för stor del av EU:s budget redan går till jordbruksstöd. Vi anser dessutom inte att EU-avgiften behöver höjas. Om man i alla lägen behåller alla fonder och dessutom säger ja till nya kommer EU-avgiften så klart att höjas. Det handlar om att ta ansvar för ekonomin inte bara här hemma i Sverige utan också på Europanivå.
Fru talman! Jag vill klargöra att erfarenhetsutbyte, utvärdering och gemensamma målsättningar är arbetssätt som givetvis bör användas av samtliga medlemsstater. Vi kan lära och ska lära av varandra, men varje land inom EU är ansvarigt för den egna sysselsättnings- och socialpolitiken. Låt det inte råda någon oklarhet om detta! Ett effektivt EU-samarbete på sysselsättningsområdet kräver respekt för såväl medlemsländernas olika utgångspunkter som nationell praxis på arbetsmarknaden. EU:s roll bör i detta fall enbart vara stödjande och kompletterande.
Jag var övertygad om att vi skulle vara överens om detta inför dagens debatt, men jag kan tyvärr konstatera att socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet har haft en egen politikutveckling i denna fråga. Det kan väl ibland vara bra med politikutveckling, men det gick kanske lite väl fort i den här frågan och det blev kanske lite väl fel.
Socialdemokraterna har med sin nya linje i denna fråga övergivit en lång tradition av att hävda att arbetsmarknadspolitiken är en fråga för varje medlemsland, och det beklagar jag.
Det kan i sammanhanget vara intressant att berätta hur till exempel Göran Persson, Socialdemokraternas före detta partiledare och statsminister, uttryckte sig om förhandlingarna när globaliseringsfonden var aktuell. Så här sade han: Jag ska säga att jag dessutom naturligtvis har kritiserat hårt The Global Adjustment Solidarity Fund, eller vad den nu heter den där skapelsen som Barroso och hans gäng hittat på. Men jag kan till min stora ledsnad konstatera att jag är ensam om att göra det, åtminstone vid de offentliga överläggningarna.
Detta är ord som i dag lika gärna skulle kunna beskriva en förhandling mellan Göran Persson och socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet.
Fru talman! Det är såväl Alliansens som en majoritet av utskottets ledamöters bedömning att varje EU-land självt kan uppnå målen med globaliseringsfonden. Det ligger inom varje medlemsstats eget ansvar. Förslaget kan i dess nuvarande skick inte anses förenligt med subsidiaritetsprincipen. Riksdagen bör därför besluta att avge ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande i enlighet med 10 kap. 6 § i riksdagsordningen. Vår inställning är densamma oavsett om det just för stunden passar oss eller inte. Därmed yrkar jag bifall till förslaget i utlåtande AU3.