Fru talman! Tack för möjligheten till ett replikskifte, Patrik Björck! Vi är tydliga. Vi är stora vänner av EU-samarbetet. Vi driver starkt på för att vi ska ha ett starkt Europa, och särskilt i dessa allvarliga tider. Men det finns en sak som uppenbarligen skiljer oss i denna fråga. Vi står nämligen fast vid uppfattningen att arbetsmarknadspolitik är en nationell fråga. Vi tycker inte att vi i varje läge ska se till att få en förflyttning bort ifrån detta. Om detta har Socialdemokraterna och vi varit fullkomligt överens. Det har aldrig rått någon tvekan om att när det kommer till det principiella är vi helt överens. Vi har stor förståelse för att man kan ha olika åsikter när vi under loppets gång har prövat detta med inriktning på globaliseringsfonden. Det är fullt naturligt för det har vi i inrikesdebatten.
Men vad är det som har gjort att Socialdemokraterna har svängt 180 grader och numera anser att det finns ett europeiskt mervärde av en arbetsmarknadspolitik? Vilket ansvar vill Socialdemokraterna ta när man nu öppnar för att Sverige inte har en enhällighet i den här frågan?
Avslutningsvis skulle jag vilja fråga om Patrik Björck menar att den här nya linjen kommer att ligga fast. Eller är det här en rörlig materia där det finns en politisk utveckling i den socialdemokratiska riksdagsgruppen? Eller är detta bara kopplat till ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet?