Fru talman! Efter det här eldfängda talet måste jag erkänna att jag inte var beredd på att det skulle bli ett replikskifte. Till skillnad från Tomas Tobé visste jag att vi hade lämnat in en reservation och blev inte alls förvånad över att så var fallet. Jag kommer inte ihåg om Tomas Tobé var ordförande vid det möte när vi gjorde detta, men jag tror det. Det var väl något möte i utskottet som Tomas Tobé missade. Men Tomas Tobé har tydligen blivit lite förvånad över den här reservationen och väldigt ideologiskt uppladdad och hållit en långt och mycket EU-kritiskt anförande där han försökt att använda den här subsidiaritetsprövningen för att distansera sig från EU-samarbetet. Man kan fundera över vem det är som förflyttar sig i Europafrågorna, om det är vi socialdemokrater eller om det är Tomas Tobé och Moderaterna.
Det jag försökte säga i mitt anförande var att oavsett vad vi tycker om alla olika hanteringar av Europafrågorna i det svenska parlamentet prövar vi oss fram och försöker att hantera Lissabonfördraget, de regler som gäller och våra olika processer för att det ska fungera. Det kommer nog att ta lite tid innan den subsidiaritetsprövning som vi nu är inne i sätter sig så att vi får en rimlig behandling av detta och så att det kommer att fungera som det är tänkt och som är rimligt för kommissionen, Europaparlamentet och Sveriges riksdag.
I det läget var det min tanke att man skulle kunna ha en subsidiaritetsprövning som prövade just subsidiariteten och inte sakfrågan. Jag inser att alla som är motståndare till samarbete på Europanivå kommer att använda subsidiaritetsprövningarna för att hävda sin Europakritiska linje. Jag blir möjligen lite förvånad över att det kommer från Moderaterna och Tomas Tobé.