Fru talman! Detta är det andra ärendet i dag om subsidiaritetsprövning. Det handlar om en förordning för Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter.
Vi har i dag en situation då EU:s medlemsstater möter betydande utmaningar på arbetsmarknaden. Arbetslösheten är rekordhög, och ungdomsarbetslösheten utgör ett enormt hot. Utöver den aktuella krisen i flera medlemsländer möter Europa allt skarpare global konkurrens liksom växande krav på kompetens och rörlighet på arbetsmarknaden. Att bekämpa arbetslösheten och skapa förutsättningar för hållbar och uthållig tillväxt är enligt vår mening den absolut viktigaste politiska uppgiften.
Helt andra och mer omfattande insatser än vad som förekommer i dag behövs inom detta område. Utskottets uppgift är inte att nu ta ställning i sak till den av kommissionen föreslagna nya perioden och de något förändrade inriktningar för globaliseringsfonden som finns, utan enbart att ta ställning till subsidiaritetsprövningen av förslaget. Detta är viktigt att hålla i minnet med tanke på den debatt som fördes här tidigare. Det handlar om hur man hanterar subsidiaritetsprövningen och vilken uppfattning man eventuellt har i sakfrågan.
Vi konstaterar att unionen inte har exklusiv befogenhet på det sysselsättningspolitiska området. Enligt fördraget ska medlemsstaterna och unionen arbeta för att utveckla en samordnad strategi för sysselsättning. Vi konstaterar att medlemsstaterna genom sin nationella sysselsättningspolitik ska bidra till att de uppsatta målen nås på ett sätt som överensstämmer med allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik. Främjande av sysselsättning ska betraktas som en fråga av gemensamt intresse, och medlemsstaterna ska samordna sina åtgärder på området.
Det är viktigt att se till att unionen medverkar till att målen uppnås genom att uppmuntra samarbete mellan medlemsstaterna och stödja deras åtgärder. Vid behov ska unionen kunna komplettera medlemsstaternas åtgärder samtidigt som de enskilda staternas befogenheter respekteras.
Det är enligt vår uppfattning avgörande och självklart att medlemsländernas respektive arbetsmarknadsmodell respekteras inom EU-samarbetet. Den svenska modell baserad på kollektivavtal mellan starka parter som har tjänat oss så väl får inte på något sätt inskränkas, utan ska stärkas.
Vår uppfattning är att förslaget om globaliseringsfonden på samma sätt som förslaget om Europeiska socialfonden är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Det är här det är viktigt att hålla dagens debatt på den bogen. Sedan får man ta en sakdebatt i själva frågan när det blir aktuellt.
Om man tittar på kommissionens bedömning ser man att kommissionen just när det gäller subsidiaritetsprincipens tillämpning resonerar så att EU-länderna själva inte i tillräcklig utsträckning kan uppnå förslagets mål att under särskilda omständigheter visa solidaritet på unionsnivå med den del av arbetskraften som har blivit lidande till följd av globalisering, en plötslig kris eller ett handelsavtal. Detta mål kan bättre uppnås på EU-nivå eftersom fonden är ett uttryck för solidaritet mellan länderna, menar kommissionen. Det är detta som enligt vår uppfattning är det som ska subsidiaritetsprövas.
När man har denna ingång gör vi socialdemokrater bedömningen att detta är tillämpligt och att de enskilda staterna inte i tillräcklig utsträckning själva kan uppnå förslagets mål. Därmed är det rimligt att man fattar ett sådant här beslut på EU-nivå.
Det går naturligtvis alltid att fundera över vad man tycker i själva sakfrågan, men när det gäller prövningen är vi helt övertygade om att den bedömning som kommissionen gör är rimlig och korrekt. Det gäller även de ställningstaganden som vi har gjort i liknande situationer tidigare.
Det är väl näst intill omöjligt att inte blanda ihop sin inställning i en specifik sakfråga med subsidiaritetsprövningen. Ju mer kritisk man är till att över huvud taget ha ett samarbete på EU-nivå, desto mer benägen är man kanske att säga att alla subsidiaritetsprövningar på något sätt ska landa i bedömningen att man hävdar att allting ska lösas på medlemsstatsnivå. Det kanske är ofrånkomligt att man hamnar i denna situation när det gäller subsidiaritetsprövning.
Om man ska få Europasamarbetet att fungera på ett vettigt sätt tycker vi ändå att det är viktigt att man tar subsidiaritetsprövningarna på allvar och inte enbart använder dem som ett slagträ när det gäller vad man tycker i själva sakfrågan.
Med detta sagt, fru talman, yrkar jag bifall till den socialdemokratiska reservationen i utlåtande AU3.