Fru talman! Vi ska nu debattera det betänkande som bland annat behandlar regeringens proposition om bilskrotningsfonden. I propositionen föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om bilskrotningsfonden och att det nuvarande systemet med skrotningsavgifter och skrotningspremier upphör samt att bilskrotningsfonden avvecklas. Även en del avfalls- och kretsloppsfrågor, som bland annat innefattar producentansvar, återvinning, kommunal avfallshantering, farligt avfall, förbränning och nedskräpning, finns med i betänkandet. Jag återkommer till dessa, men jag börjar med bilskrotningsfrågorna.
Att både bilar som fungerar och uttjänta bilar innehåller miljöfarliga ämnen och komponenter är naturligtvis känt av alla och envar. Trots det kan vi se att bilar lämnas på vägar, på parkeringsplatser och ute i naturen. Det förekommer också att bilar, trots att de inte är avsedda att användas längre, blir stående hos bilägaren i stället för att lämnas till en auktoriserad bilskrotare. Det verkar alltså som om inte alla vet, eller kanske inte bryr sig om, att det enligt miljöbalken är förbjudet att skräpa ned utomhus.
Bilar som blir stående rostar och kan på sikt läcka miljöfarliga ämnen. När producentansvaret nu utvidgas finns det därför anledning att även utöka och tydliggöra producenternas ansvar för att därigenom öka förutsättningarna för att en uttjänt bil lämnas till skrotning i stället för att den överges eller blir stående. Det är därför oerhört viktigt att den förordning om producentansvar som regeringen avser att meddela kommer att vara tydlig så att de uttjänta bilarna omhändertas. Vi kommer från Socialdemokraternas sida att följa frågan.
Vi tycker att det är bra att de återstående medlen i bilskrotningsfonden kommer att användas för skrotning av äldre bilar som saknar katalysator. Antalet bilar i trafik som saknar katalysator uppgår till ca 390 000. I bilskrotningsfonden fanns 273 miljoner kronor i november 2006. Nu är det förstås inte så enkelt att man bara kan dividera fondens medel med antalet bilar, för medel ska enligt förslaget också kunna gå till kommunernas kampanjer och till bortforslandet av bilar. Jag kan säga att detta oroar oss socialdemokrater en aning. Frågan är om medlen räcker för att få in alla dessa bilar. Det skulle vara intressant att höra vad debattörerna från regeringspartierna säger om detta. Har ni några funderingar? Känner även ni en viss oro? Kommer ni att återkomma till riksdagen med frågan? När, i så fall?
Jag vill i sammanhanget också säga att förslaget om bilskrotning i stort sett var färdigberett av s-regeringen. Därför är det lätt för oss att ställa oss bakom huvuddragen, och vi har alltså inga motioner eller reservationer i frågan.
Det har vi emellertid när det gäller avfallsfrågor som helhet. Det rör sig om flera frågor. Till exempel tycker vi att producentansvaret för källsorterat återvinningsmaterial, såsom returpapper, måste skärpas. Hämtning och återvinning av returpapper och annat returhushållsavfall fungerar inte bra i storstadsregionerna. Hushållen får själva transportera sitt returhushållsavfall över långa avstånd till olika uppsamlingsställen. Så står det i reservationen, men jag kan tillägga att jag hört, och även sett, att så också kan vara fallet på landsbygden.
Enligt förordningen om producentansvar för returpapper ska ett insamlingssystem anses som lämpligt om det är lättillgängligt, underlättar för den som har returpapper att lämna ifrån sig detta och i övrigt ger god service åt dem som lämnar returpapper till systemet. Vi vet att bedömningen av insamlingssystemets lämplighet sker i samråd med kommunerna men att förordningen inte alltid uppfylls. Hur tänker majoriteten gå vidare med den frågan?
Det är oerhört viktigt att kunna bli av med sitt avfall på ett enkelt och korrekt sätt, och det är därför önskvärt att den fastighetsnära insamlingen utvecklas. I dag ligger ofta ett alltför stort ansvar på konsumenterna. Trots hushållens återvinning ökar den totala mängden avfall, eller för att vara korrekt: De tre senaste åren har mängden varit konstant. Sedan 1994 har den dock ökat. Deponeringen har under samma tid minskat med 70 procent. Styrmedel som bidragit till detta är exempelvis deponiskatt och förbud mot att deponera organiskt avfall. Är styrmedel av den karaktären något som majoriteten kan tänka sig även i fortsättningen? Budskapen från de olika partierna i regeringen har ju skiftat när det gäller behovet av lagstiftning, miljöavgifter och skatter.
Fru talman! Jag ser det som positivt att regeringen kommer att fortsätta det viktiga arbete som vi socialdemokrater påbörjade genom att visa att det går att bryta sambandet mellan tillväxt och miljöförstörande verksamhet. Det går att göra. Det vet vi genom att vi minskat utsläppen av växthusgaser samtidigt som vi haft en hög tillväxt. Mitt råd är att vara öppen för alla typer av lösningar - lagstiftning, skatteväxling, avgifter - men naturligtvis även ge stimulans i form av medel till forskning, stöd till miljöprojekt med mera.
Viktigt är naturligtvis också att frågor som hör hemma på EU-nivå aktivt drivs där, till exempel pantsystem på glasflaskor och burkar. Vi hoppas dock att regeringen inte väntar på att hela EU ska hitta ett system utan driver ett samarbete, exempelvis som försöksprojekt, mellan ett antal länder i närområdet för att lite snabbare kunna hitta ett bra system.
Jag har många frågor efter att ha läst betänkandet. Alla förslag från såväl majoriteten som från oppositionen hänvisas till utredningar. Det skulle ändå vara intressant att höra något om den tillsatta utredningen om producentansvar som utgår från materialströmmar. Hur går tankarna beträffande det systemet? När det gäller att skära ned de administrativa bördorna med 25 procent, som man kan läsa om i betänkandet, undrar jag om det finns en risk att det drabbar miljön och konsumenterna på ett negativt sätt. Kommer konsekvensanalyser att presenteras?
Socialdemokraterna står bakom alla reservationer där vi finns med, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till den om nedskräpning av marina miljöer, nr 13. Jan-Olof Larsson återkommer senare till motiveringen.
I detta anförande instämde Monica Green (s).