Fru talman! Vi ska debattera betänkandet 2006/07:MJU8, som handlar om bilskrotningsfonden med mera. Det som kallas "med mera" är väl alla motionsförslag från den allmänna motionstiden. Det finns flera intressanta förslag.
Bilskrotningslagen som kom till 1975 innebar att vi i Sverige skulle införa ett system för att omhänderta de uttjänta bilarna samt att endast auktoriserade bilskrotare skulle få skrota bilarna. Man kan utfärda ett intyg, och fordonet kan avregistreras och föras ut ur vägtrafikregistret. När fordonet är avregistrerat får bilägaren en skrotningspremie. Detta har finansierats genom bilskrotningsfonden. Producentansvaret för bilar, som infördes 1998, innebar att bilar som har lämnats till producenter ska vidare till skrotning utan avgift från producenten. Det innebär att vi i dag har två parallella system, och det är det som betänkandet handlar om. 2002 kom ett EU-direktiv som sade att länderna skulle förebygga uppkomsten av avfall från fordon. Avsikten var att befrämja återanvändningen och återvinningen. Direktivet säger att sista innehavaren inte ska belastas med kostnader vid inlämnandet till skrotning.
Det förslag som ligger i propositionen är att nuvarande system med skrotningsavgift och premie upphör och att bilskrotningsfonden avvecklas. De pengar som finns kvar i fonden ska användas så långt de räcker till bilar som är av äldre årsmodell än 1989 samt till kommunernas arbete med att få bort bilar som står i naturen och skrotar. Man vill utveckla producentansvaret för bilar och öka återvinningsgraden på alla material som finns i en bil. Skrotning av bilar är en avfallsfråga.
Enligt förslaget vill man få bort bilar som inte har katalysatorer. Man uppskattar att de är 390 000, precis som sagts innan. Det är viktigt för att minska utsläppen av kväveoxider, flyktiga organiska ämnen och partiklar. Det är viktigt att hålla med om att det är en riktig åtgärd. I dagarna har vi gjorts uppmärksamma på de farliga partiklarna och på hur illa de påverkar oss, stora som små, kanske allra mest barnen. Det är illa ställt med luftkvaliteten i de stora städerna i Sverige, mycket på grund av det som däcken river upp, har man upptäckt. Framför allt är det dubbdäcken som river upp partiklar på vägen.
Det här är allvarligt. Det kan tvinga fram snabba åtgärder, för vi vill ju alla vara med och skapa en god framtid och uppväxtmiljö för våra barn. Det är därför dags att hitta på lösningar. Men vad ska vi göra? Ska miljöbilar få ha dubbdäck? Är det bara bilens omhändertagande som vi behöver informera om, eller behöver vi kanske ha obligatorisk information på alla försäljningsställen om den negativa påverkan däck, framför allt dubbdäck, kan ha? Kanske vi kan behöva stänga av trafiken vid vissa nivåer av partiklar i luften? Vi behöver ta allvarligt på trafikens negativa miljöpåverkan och hitta åtgärder som är möjliga att genomföra inom en snar framtid.
Jag kommer in på motionsförslagen nu. De handlar om återvinning, om insamling, pantsystem och förbränning. Även VA-system och nedskräpning i kustnära miljöer berörs. Som Jacob sade har vi varit på Vetenskapsrådets miniseminarium i dag. Vi har pratat mycket om kretslopp, hanteringen av hur våra råvaror flyttar omkring, vårt beteende och vad de ekonomiska styrmedlen kan göra. Jag tänkte på trenden med importerat vatten i flaska. Jag vill hylla det goda och värna det fina vatten vi har i Sverige. Jag uppmanar alla att dricka kranvatten så långt som möjligt.
Vi har ett ständigt ökande flöde av skräp och förpackningar. Ett stort arbete läggs på konsumenten, som inte alltid har så stor valfrihet. Behöver man något är det förpackningarna som gäller, och ibland är de mer eller mindre nödvändiga, kan man tycka. Det är därför viktigt att man utvecklar den fastighetsnära insamlingen i takt med hur utvecklingen sker i andra änden, på förpackningssidan. Det är också viktigt att utveckla producentansvaret.
Det ska vara enkelt att sortera rätt. Där är vi inte. Det är på många ställen jättesvårt för människor som inte har bil att ta sig till återvinningscentralerna. I betänkandetexten tas exempel från Stockholm upp, men Sverige är lite större än Stockholm, och det är inte enkelt att tillgodose alla olika behov som finns i vårt långa land. Det finns mycket att tänka ut och lösa.
Materialströmmar är ett intressant tänk i återvinningsdiskussionerna. Jag ser att man i regleringsbrevet för Naturvårdsverket från den 31 december 2006 säger att man ska utreda förutsättningarna för att ändra dagens förpackningsbaserade producentansvar till ett producentansvar som utgår från materialströmmar, och man ska även utreda möjligheten att utveckla insamlingssystem för sådant avfall. Det är precis vad vi i Miljöpartiet föreslog i en motion under allmänna motionstiden.
När vi blev medlemmar i EU tänkte jag att vi skulle få försöka använda medlemskapet så gott det går. Att utveckla ett gemensamt pantsystem för burkar och flaskor borde väl vara en enkel sak att genomföra. Det har inte skett, och det ser ut att vara svårt. "Enligt branschen är ett europeiskt system möjligt men svårt att genomföra, eftersom det kräver en omfattande samsyn på alla deltagande marknader", skriver man i betänkandetexten. Jag tycker att vi från Sveriges håll ska fortsätta driva den frågan.
Återvunnet material blir en allt viktigare råvara, och en höjd ambition på återvinningsområdet ger förbättrad miljö och kan skapa nya arbetstillfällen.
Att återanvända måste vara övergripande. Utvecklingen är att förbränningen tenderar att öka. Framför allt plast förbränns ganska mycket. Vi pratar därför om återanvändning i större omfattning och har en motion där vi talar om återvinningscertifikat som ett sätt att öka efterfrågan på återvunnet material. Med ett sådant certifikat åläggs producenten att använda en viss mängd återvunnen råvara per materialslag.
Vänsterns motion om slutna VA-system tycker jag är väldigt intressant, men jag skulle vilja kalla det för kretsloppssystem. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi får tillbaka samhällets näringsämnen i kretsloppet. När man börjar nysta i det ser man vilka tokiga system vi har byggt fast oss i. Reningsverken var en dåtida lösning för att fånga upp slammet, så att det inte åkte ut i vattendragen. Allteftersom tiden har gått och vi har fått mer kunskap om vad slammet innehåller har man byggt på reningsverken med olika reningssteg som kan omhänderta en hel del av fosforn. På större reningsverk finns även en stor del kväverening utbyggd. Detta och mycket mer tas om hand.
Men det finns restprodukter som inte hamnar på rätt ställe och restslam som används som täckningsmaterial på tippar. Ett system där rent friskt vatten, som vi har i Sverige, används som transportmedel för det mänskliga avfallet ser jag som en felanvändning av resurser. Det krävs nytänkande när det gäller både vattenburna system och system för att återfå näringen till jorden. Separering av avlopp är en viktig fråga. Jag stöder verkligen tankarna i den här motionen.
En motion handlar om nedskräpning av stränder. Den kan jag också ställa mig bakom. Jag anser att det är väldigt viktigt att vi har ett permanent system för strandstädning. Det är ju de vackra stränderna som vi ska locka våra turister till. Med tanke på hur det ser ut på våren ute på västkusten kan jag säga: Det skulle inte komma många turister om vi inte städade stränderna. Det är ett ständigt återkommande jobb. Vi måste hitta finansiering och permanenta strandstädjobben.
Till sist vill jag säga att jag ställer mig bakom alla Miljöpartiets yrkanden, men jag yrkar bifall endast till reservation 8.