Fru talman! I detta motionsbetänkande om avfall och kretslopp behandlas mycket viktiga frågor för ett hållbart samhälle. Vi måste ha ett kretsloppstänkande där vi minimerar avfallet och återanvänder det så långt som möjligt.
Visst har det hänt en hel del om vi går några årtionden tillbaka. År 1975 deponerades hela 62 procent av hushållsavfallet. År 2011 hade det minskat till en knapp procent. Energiåtervinningen, det vill säga avfallsförbränningen, hade ökat från 30 till 51 procent, den biologiska återvinningen hade ökat från 2 till 15 procent, och materialåtervinningen hade ökat från 6 till 33 procent. Mycket har alltså skett, men mycket återstår förvisso att göra. Bland annat fortsätter den totala avfallsmängden att öka.
I höstas presenterade Avfallsutredningen sitt betänkande
Mot ett hållbart samhälle
som har remissbehandlats, och beredning pågår. Regeringen har aviserat en proposition i frågan före sommaruppehållet.
I betänkandet redovisas några bedömningar av framtiden vad gäller avfallsmängder etcetera. Man utgår från att bruttonationalprodukten per capita ska öka med kanske 50 procent fram till 2030 jämfört med 2005, vilket i sin tur leder till större avfallsmängder, även om målet måste vara att de totala avfallsmängderna ska öka långsammare än bnp. Utredningen gör dock bedömningen att de totala avfallsmängderna med hänsyn till en växande befolkning kan öka med 50 procent fram till 2035. Det är naturligtvis en övergripande frågeställning att så inte ska bli fallet.
Avfallsutredningens huvudförslag är att ansvaret för insamling av förpackningar och tidningar övergår från producenterna till kommunerna. Kommunerna får därmed ansvar för insamlingen av allt hushållsavfall. Dock ska grunden för producentansvaret ligga fast enligt utredningen genom att producenterna föreslås behålla ansvaret för själva återvinningen. Dessa viktiga frågor ska riksdagen antagligen ta ställning till under hösten, och vi får återkomma till det då.
Fru talman! Varje år brukar man beräkna när Overshoot Day inträffar, det vill säga den dag då resurser som skapas på jorden under ett år har förbrukats av mänskligheten. Det skulle rimligtvis vara den 31 december om allt var i balans. Men 2011 beräknades den infalla den 27 september och 2012 redan den 22 augusti. Vi förbrukar alltså mer av jordens resurser än vad som nyskapas under ett år. Vi lever av kapitalet och inte av räntan, skulle kanske en ekonom ha sagt. Denna utveckling har pågått sedan mitten av 70-talet, alltså då vi har gått över den gräns då vi använder mer resurser än vad jorden klarar av att producera, och trenden går stadigt åt fel håll genom ett ohållbart konsumtionsmönster.
För att komma till rätta med detta krävs självfallet en mängd styrmedel för att ändra konsumtionsmönstren och inte minst begränsa avfallsmängderna för att minska miljö- och klimatpåverkan. En fråga som i detta sammanhang sällan uppmärksammas är livslängden på produkter. Exempelvis många elektroniska produkter är konstruerade för att hålla bara en viss tid, vilket kan resultera i att resursbelastningen och avfallsmängden blir onödigt stor.
Vänsterpartiet anser att det finns en risk att vissa resurskrävande elektronikvaror begränsas i livslängd i alltför hög grad för att det ska vara långsiktigt hållbart. Vi vill därför att en utredning tillsätts som har till uppgift att föreslå lämpliga styrmedel för garanterad livslängd på varor inom produktområden som är resurskrävande. Med detta yrkar jag bifall till reservation 6.
Från Vänsterpartiets sida har vi även reservation 3 om textilavfall. Men jag avstår för tids vinnande från att yrka bifall till den. I dag förekommer ingen materialåtervinning av textila material. Cirka åtta kilo textilier per person och år slängs i soporna, men det finns inget producentansvar för dessa. Avfallsutredningen föreslår visserligen att regeringen ser över möjligheterna att på sikt införa ett producentansvar för textilier. Men från Vänsterpartiets sida har vi berett frågan färdigt, och vi anser redan nu att ett sådant producentansvar bör införas.