Fru talman, åhörare och riksdagsledamöter! Vi debatterar miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 8 om avfall och kretslopp.
Min och Centerpartiets ambition är att vi ska sluta diskutera avfall och helt och hållet fokusera på att diskutera resurser i kretslopp, för om en resurs har blivit avfall har det redan blivit fel. Avfall är en resurs på fel ställe, en resurs som har hanterats fel eller som helt enkelt inte har hamnat rätt.
Avfall är egentligen en produkt av det gamla industrisamhället där man fokuserade på uttag av ändliga råvaror och använde dem i varor och processer. Avfallshantering var en kvittblivningsfråga. Det gällde att bli av med eländet så att säga.
Nu har vi alltmer börjat fokusera på kretslopp. Och som centerpartist är jag rätt stolt över att kunna konstatera att det är 20 år sedan som Olof Johansson som dåvarande miljöminister lade fram kretsloppspropositionen. Då var den rätt revolutionerande, för den började ta tag i det linjära flödet och knyta tillbaks det i ett kretsloppsflöde.
Vi har kommit en bra bit på väg, men det är mycket kvar att göra. Framför allt kanske det handlar om att ändra vårt synsätt från avfall till resurs. Det kanske är det viktigaste.
Det har talats om avfallsutredningen här. Det blir lite grann av i väntan på den här diskussionen, och det är väl bara så. Men ett av avfallsutredningens kanske viktigaste förslag som inte debatterats så mycket är att skärpa avfallshierarkin, att få in den i miljöbalken, att tydliggöra att det i första hand ska handla om att minimera uppkomsten av avfall, att återvinna material, om energiutvinning och i sista hand deponering. Det är ett viktigt förslag från avfallsutredningen att lyfta fram, för vi behöver, fru talman, komma högre upp i avfallshierarkin och fokusera mer på återanvändning.
Kavajen som jag har på mig är ett gammalt arvegods från min far. Den kanske till och med är en del av hans konfirmationskostym. Brallorna är helt utslitna. Som riksdagsledamot vet man att man sliter ut brallor inifrån och ut, att de blir tunna i baken, och även min far har suttit mycket på möten. Men kavajen håller, och jag tycker att den funkar rätt bra. Det kanske har ett värde att olika prylar har en historia.
Helena Leander talade om detta med nya affärsmodeller. Vi ska ju skapa ramverken och peka ut riktningen, men sedan behövs det nya affärsmodeller. Och jag ser med glädje på alla designers, många gånger unga designers, som gör väskor av gamla segeldukar, axelband av bilbälten och tar snuskigt bra betalt för det. Det tycker jag är bra. Förut tyckte man att återanvänt skulle vara billigare. Men om man adderar design, ett mervärde, ska man också kunna ta bra betalt för det. Eller, för den skull, titta på inredning. Googla på återvunnet trä. Då hittar ni inredningsdetaljer som sänggavlar som är gjorda av gamla lador och liknande. Och återigen: Man tar bra betalt för det.
Jag tror, fru talman, att det handlar om att människor söker det som känns äkta och gärna har en historia. Återvunnet material eller återanvända detaljer får helt enkelt ett mervärde. Vi ska svara upp mot det och se till att designer och affärsmodeller kan få spela fritt.
Många av motionsförslagen i betänkandet avslås med motiveringen att det bereds i Regeringskansliet. Det låter lite tråkigt. Till viss del kan det faktiskt också handla om att man slår in öppna dörrar. Men det handlar inte om att vi är emot förslagen. Anita Brodén tog till exempel upp detta med återvinning av textil. Ja, det förslaget finns i avfallsutredningen och bereds nu i Regeringskansliet. Och det talas om urban mining. Alla förslag som handlar om att vi ska använda resurser på ett smartare sätt och få tillbaka resurser i giftfria kretslopp bejakar jag som centerpartist.
Något slags nivå ska man kunna kräva av en reservation i riksdagen. Och priset när det gäller att slå in öppna dörrar tycker jag att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tar när de reserverar sig mot ett mål för insamling av matavfall. Jag citerar slutet av deras reservation: "Miljömålsberedningens förslag på det området bereds också sedan länge i Regeringskansliet, och vi menar att regeringen bör anta ett mål för insamling av matavfall."
Johan Löfstrand sade i sitt anförande att vi står och stampar, att det inte händer någonting. Ja, Johan Löfstrand kanske står och stampar, men det kanske är i förtret över att regeringen faktiskt redan har gjort det här. Sanningen är att den 26 april förra året beslutade regeringen om just etappmål för att öka resurshushållningen i livsmedelskedjan, att minst 50 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger ska sorteras och behandlas biologiskt så att växtnäring tas till vara. 40 procent av matavfallet ska också kunna energiutvinnas. Det var en skärpning av det mål som Miljömålsberedningen föreslog som inte gjorde någon skillnad på energiutvinning och utvinning av växtnäring. Men eftersom vi hade ett mål tidigare som styrde mot kompostering var det viktigt att höja målet för den totala insamlingen men också att de resurser som en kommun har investerat i en komposteringsanläggning inte ska vara kastade i sjön, utan det ska vara okej också när det gäller måluppfyllelse.
Jag ställer bara frågan till Socialdemokraterna: Hur tänkte ni? Vad är syftet med att reservera sig mot någonting som har genomförts för snart ett år sedan? Det blir lite pinsamt. Jag noterade att Johan Löfstrand inte yrkade bifall till reservationen. Om det var en senkommen insikt att det var en rätt pinsam reservation välkomnar jag det, men det känns lite konstigt.
Josef Fransson slår också in öppna dörrar när han reserverar sig och talar om vad han tycker om Naturvårdsverkets rapport om uttjänta bilar och miljön. I betänkandet framgår att utskottet har noterat att regeringen inte tänker genomföra Naturvårdsverkets förslag i sin ursprungliga form, just av den anledningen att vi inte ville kriminalisera bilhobbyn att återvinna bildelar. Man gör en kulturgärning när man bevarar gamla bilar. Det ska inte vara kriminellt.
Josef Fransson hänvisar till Naturvårdsverket, som han säger har vaknat. Ja, de har vaknat. Det har varit en kritik. Men regeringen har tydligt markerat att man inte kommer att genomföra förslaget precis som det ser ut. Sedan är det viktigt att vi har ordning och reda när det gäller återvinning av gamla bilar, så att vi inte får bilvrak ute i naturen. Men det är en helt annan sak. Vi ska inte kasta ut barnet med badvattnet eller veteranbilshobbyn med smörjoljan, utan den ska vi vårda och värna.
Därför vill jag, fru talman, avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i sin helhet och yrka avslag på samtliga reservationer, särskilt reservation 1 eftersom den är ett unikum när det gäller att slå in öppna dörrar.
(Applåder)