Fru talman! Frågan om avfall och kretslopp, eller snarare resurs och kretslopp, kommer om ett tag upp på riksdagens bord igen. Vi vet att företrädare för Socialdemokraterna säger att man lever i väntans tider. Det blir inte så länge till, för det kommer att komma en proposition. Grunden till den propositionen är den utredning som nämnts tidigare i dag,
Mot det hållbara samhället - resurseffektiv avfallshantering
. Det handlar om enkelhet, och konsumentperspektiv föreslås stå i fokus.
Ska vi lyckas uppnå det hållbara samhället krävs givetvis ett helhetstänkande vad gäller våra resurser, dels att vi ska minska avfallsmängden, dels att avfallshierarkin gällande återanvändning och återvinning blir en tydlig fastställd princip. Det finns vidare en annan grundläggande princip, och det är att förorenaren ska betala. Dessutom är det oerhört angeläget att vi arbetar tillsammans för att förhindra gifter i kretsloppet. Det krävs med andra ord en ökad konsumentmedvetenhet kring produkters påverkan på miljö och klimat.
Det betänkande vi nu behandlar tar upp ett antal motioner, men med tanke på den kommande propositionen hänvisas det i flera fall till det pågående arbetet.
Fru talman! Jag har valt att i dag ta upp några exempel på material som visar vilka utmaningar vi står inför om vi ska lyckas uppnå det hållbara samhället. Som vi redan tidigare hört här konsumerar vi 15 kilo textilier per person och år. Av denna mängd går 8 kilo till förbränning, bara 3 kilo återanvänds och resten finns kvar i våra garderober.
I Sveriges avfallsplan anges att andelen återvunnen textil ska öka. Textilbranschen har ett stort ansvar för att skapa ett system för återvinning och för att säkerställa en radikal minskning av kemikalieanvändning. Genom ökad medvetenhet kan vi konsumenter göra skillnad, och det är viktigt med ökad forskning. Mistras 40 forskningsmiljoner för tvärvetenskapligt program kring hållbart mode ligger helt rätt i tiden.
Framtida träfiberbaserade textilier kan framgent bidra till både bättre miljö och bättre skoglig ekonomi. Södra Cell Mörrum producerar till exempel textilmassa av björk för tillverkning av viskostyg. Utvecklingen har gått betydligt snabbare än vad man från början anade och trodde. Redan nu, efter ett år, har man producerat 100 000 ton textilmassa. Det är imponerande. Det är dessutom en betydligt mer miljövänlig produktion än dagens konventionella bomullsproduktion.
Som ledamot av Nordiska rådet tycker jag förstås att det är glädjande att Nordiska ministerrådets avfallsförebyggande grupp tagit fram studien
Prevention of Textile Waste
i syfte att medvetandegöra om och öka materialåtervinning av textilier. Varje år slänger vi tillsammans i de tre nordiska länderna Sverige, Finland och Danmark, där studien gjorts, 145 000 ton textilier. Det motsvarar hälften av den textilmängd som släpps ut på marknaden. Det är inte hållbart.
Fru talman! För några veckor sedan hade jag förmånen att besöka Bolivia. I samband med besöket fick jag en god redogörelse kring urbefolkningens oro och vanmakt över gruvnäringens miljöskadliga påverkan, där kvicksilver förgiftar många människors vatten och därmed deras livsmiljö. Vi har all anledning att ta dessa problem på största allvar såväl internationellt som nationellt.
I Sverige genererar vi också avfall från dessa näringar. Ca 60 miljoner ton avfall kommer från utvinningsindustrin årligen. Av denna andel kommer 80 procent från gruvindustrin. Det finns en förordning där det anges att verksamheten särskilt ska beakta möjligheten att återvinna avfallet. Då 20 procent av bly-, kadmium- och kvicksilverutsläpp till luft och vatten kommer från gruvdeponier är det särskilt angeläget att denna hantering utvecklas och påskyndas. Ett stort ansvar vilar på branschen.
Jag är tacksam att alliansregeringen har kunnat presentera två kraftfulla forskningspropositioner. En del av medlen används i forskningsprojekt som har syftet att återanvända och återvinna de olika metallerna. Bland annat pågår det ett forskningsprojekt vid Örebro universitet för att få fram miljövänliga metoder för att utvinna metaller. Det finns även en samverkan mellan sex Östersjöländer för att undersöka vilka mineraler och metaller som går att utvinna ur avfall. Detta skulle givetvis förstärka det regionala näringslivet, göra att man tillvaratar viktiga råvaror men framför allt lösa allvarliga miljöproblem. Vi har hört här tidigare från Helena Leander om waste mining och urban mining. Mycket av tankarna där behöver vi ta på största allvar.
Fru talman! En tredje utmaning handlar om matavfallet. Först och främst är det angeläget, precis om tidigare talare påpekat, att vi minskar andelen mat som slängs över huvud taget. Det är viktigt ur etiskt och ekonomiskt hänseende och även ur miljö- och klimathänseende. Den mängd som ändå återstår ska tas om hand på ett vettigt sätt och används bland annat till energi.
Regeringen har redan vidtagit en mängd åtgärder för att bland annat öka andelen behandling av matavfall genom framför allt rötning. Där höjer vi ambitionsnivån i de etappmål som Christer Akej tog upp. Ambitionen är att öka andelen som sorteras från 35 till 50 procent. Minst 50 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger ska alltså sorteras för biologisk behandling.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag lyfta ett problem rörande transporter av avfall över gränser. Trots konventioner och direktiv finns en risk att avfall till exempel till värmekraftverk är orent, vilket kan förorsaka miljöskador på land och över vatten. Det förekommer dessutom illegala transportströmmar. Miljöpåverkan är inte minst allvarlig över sjöar där vi har vattentäkter. Detta problem behöver uppmärksammas ännu mer internationellt, och vi behöver ta gemensamma krafttag internationellt och inom EU för att stävja och komma till rätta med det.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)