Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 5.
I dag är ämnet avfall och kretslopp. Men jag tänker faktiskt börja mitt anförande med att säga några ord om något som trots allt kanske inte ska ses som avfall. Jag talar då om vissa så kallade uttjänta fordon.
Naturvårdsverket kom ut med en skrivelse som hette
Uttjänta bilar och miljön
. Där påtalade verket att det förekom ett antal problem med bilmålvakter, oseriösa bilskrotare och illegal export av uttjänta bilar. Det är på alla sätt behjärtansvärt att lyfta upp de problemen. Men det beskrevs i rapporten i mer eller mindre lyckade ordalag, vilket gjorde att många tolkade det så att det fortsättningsvis, om verkets förslag skulle bli verklighet, skulle bli omöjligt för utövare av bland annat veteranbilshobby och folkracehobby. De använder som alla vet äldre bilar, och då skulle det bli svårt för dem att fortsätta med sina intressen.
Det blev ganska starka protester mot detta. Jag hoppas att det kanske har nått även flera i detta utskott. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Det var faktiskt tiotusentals motorintresserade som skrev på protestlistor och gjorde sin röst hörd på olika sätt. Kanske var det denna protest som faktiskt också gav resultat.
Naturvårdsverket har på senare tid på sin hemsida publicerat ett förtydligande om att förslagen inte ska tolkas på det sätt som de var skrivna och att dessa människor förhoppningsvis även fortsättningsvis ska kunna fortsätta med sin hobby.
Om detta var ett uppvaknande och ett lite av en efterkonstruktion kan jag givetvis inte avgöra. Men det är i alla fall glädjande besked att myndigheterna har lyssnat på denna kritik och har avgett detta löfte.
Vi sverigedemokrater hoppas att också regeringen lyssnar på detta. Vi får vara vaksamma så att en sådan lagstiftning inte inskränker på människors möjligheter till motorhobby. Jag menar att motorhobby skänker stort värde inte bara till utövaren utan till landet i stort. Det är till exempel många utövare av motorhobby som faktiskt skaffar sig en utbildning hemma i garaget som sedan kan komma samhället till del på olika sätt.
Fru talman! Med detta sagt ska jag nu övergå till att tala om sopsortering. Det är i alla fall min uppfattning att medborgarna i Sverige i grunden har en positiv inställning till källsortering och återvinning.
Tyvärr säljs produkter vanligtvis utan anvisning på förpackningen hur de ska sorteras och återvinnas. Sverigedemokraterna vill därför att regeringen ska uppdra åt berörd myndighet - det är lite oklart vilken myndighet det är - att tillsammans med inblandade parter, branschorganisationer och så vidare, ta fram en standard för märkning av förpackningar för att kunna förenkla sopsortering och återvinning i konsumentledet. Vi anser att detta primärt ska kunna ske på frivillig basis. Men om en sådan standard inte kan åstadkommas på frivillig grund anser Sverigedemokraterna att frågan eventuellt skulle kunna bli föremål för föreskrifter längre fram.
Teknik är alltid intressant. Men utan att föregå några slutsatser tycker vi från Sverigedemokraterna att det kan vara värt att framhålla att en sådan standard skulle kunna baseras på färgkoder som till exempel stämmer överens med färger på sopsäckarna. Då kan man också använda detta system i den automatiserade återvinningshanteringen som det faktiskt redan i dag finns system för.
Jag vet att det finns en del kommuner som har påbörjat arbete med denna inriktning och att en del kommuner har kommit ganska långt. Det är kanske någonting att bygga vidare på.
Naturligtvis ska en sådan standard ha ambitionen att fungera även internationellt, vilket i förlängningen faktiskt skulle kunna skapa nya exportmarknader för svenska teknikföretag.
I dag bidrar många kommuner till miljömedvetenhet genom utvecklade system för invånarna att sortera sina sopor. Men man måste ibland vara lite av en materialexpert för att veta var man ska lägga en viss produkt när det är dags att slänga den.
Vi tror att det med denna typ av system kommer att bli enklare och att folk kommer att bli mer villiga att källsortera. När man arbetar med avfallshantering och avfallsfrågor måste ambitionen alltid vara att göra det så enkelt som det bara är möjligt för medborgarna att sopsortera.