Fru talman! Lennart Fridén har frågat mig vilka
åtgärder jag avser att vidta för att stärka respekten
för individuell heder och integritet.
Lennart Fridén har ställt sin fråga mot bakgrund av
en nyligen meddelad dom i vilken den tilltalade
frikändes från ett åtal för förolämpning. Den
tilltalade påstods ha smädat två polisassistenter i
deras tjänsteutövning genom kränkande tillmälen.
Som Lennart Fridén väl känner till kan jag inte
kommentera ett enskilt fall.
Inledningsvis vill jag framhålla att det givetvis är av
fundamental betydelse att straffbestämmelserna är
utformade på ett sådant sätt att det allmännas
verksamhet kan utföras ostört.
Reglerna om ärekränkning i 5 kap. brottsbalken
tillkom för att skydda enskilda personers ära.
Genom bestämmelsen om förolämpning i 5 kap. 3 §
straffbeläggs sådana handlingar som uteslutande är
ägnade att såra någon annans självkänsla, dvs. hans
subjektiva ära. Reglerna i sin befintliga utformning
utgör ett starkt skydd för den enskildes heder och
integritet. Intresset av att skydda personer mot
kränkande tillmälen i eller för deras
myndighetsutövning framgår av att sådana
förolämpningsbrott, till skillnad mot vad som
normalt gäller, ligger under allmänt åtal.
Förolämpningsbrott som begås mot poliser kan
alltså bli föremål för allmänt åtal. Denna ordning är
enligt min mening högst befogad med hänsyn till att
den enskilde polisen många gånger har att utföra
sina arbetsuppgifter under svåra förhållanden.
Det kan nämnas att enligt vad jag har erfarit har
Riksåklagaren överklagat den i frågan omnämnda
domen till Högsta domstolen.