Herr talman! Låt mig börja med att säga att den
läkemedelsreform som riksdagen har beslutat om är
en jättestor reform. Det är en viktig och nödvändig
sådan. Det är väl alltid så att man önskar sig gott om
tid vid genomförandet av en reform. Nu fick vi inte
det. Ingen tycker väl egentligen att man har fått till-
räcklig tid för att sköta bl.a. informationsfrågor och
annat på ett så utförligt sätt som man skulle ha velat
vad gäller hela läkemedelsreformen. För att inte tala
om den hamstring och annat som blev följden av
läkemedelsreformen. Detta har i och för sig inte heller
tidigare kunnat undvikas när ändringar har införts i
förmånssystemet.
Likväl är det viktigt att säga att både myndigheter
och Socialdepartement gärna hade sett att det hade
funnits mer tid i samband med läkemedelsreformen.
Ändå försvarar jag den. Den är helt riktig och nöd-
vändig, bl.a. för att överföra kostnadsansvaret till
landstingen som har förskrivaransvaret så att vi någon
gång skall få kontroll på de mycket stora kostnader
som finns i läkemedelssystemet.
Jag börjar bli mycket bekymrad över den förvirra-
de och många gånger okunniga debatt som förs om
registren. Man får intrycket att nu skall vi alla behöva
lämna ut alla våra sjukdomar, diagnoser och Gud vet
allt i någon sorts register som förmodligen politiker
eller andra skall ha bara för sitt höga nöjes skull.
Varför skall vi ha register? Det är två register som
nu diskuteras. Först är det ett förskrivarregister - ett
register som behövs. Läkarna är helt överens om att
det är okontroversiellt att inrätta ett förskrivarregister.
Det är viktigt att se att man kommer åt de skurkar som
skriver ut bl.a. narkotiska preparat. Det är också vik-
tigt att följa förskrivningsmönstren i utbildningssyfte.
Det är okontroversiellt, och alla tycker att det är bra.
Vi har heller inte fått några stora invändningar mot att
personnummer används för att kunna föra kostnader-
na till rätt landsting, när de nu tar över kostnaderna.
Det är ett förvirrat resonemang som Margit Genn-
ser för. Kan man hävda att läkarna, som inte har varit
duktiga nog tidigare, just nu skulle bli duktiga på att
debattera på rätt sätt? Det är väl en bakvänd argumen-
tering.
Det är förstås viktigt att det hela blir så träffsäkert
som möjligt. Det är också viktigt att påpeka att ingen
känslig information, vare sig läkemedel eller diagnos,
kommer att följa med patienternas personnummer.
Det handlar bara om kontrollen av att varje landsting
betalar för rätt patienter. När man genomför en så stor
reform är det viktigt att detta kontrolleras. Landsting-
en får också, fast separat, utförlig information om alla
förskrivningar för att kunna göra uppföljningen. Men
i denna information är patienterna helt anonyma. Jag
hoppas att vi nu är överens om vad som gäller.
Naturligtvis finns det praktiska problem när det
gäller genomförandet. Hur gör man det, hur åstad-
kommer man nya blanketter och allt som behövs?
Man skall då komma ihåg att lagen är tillåtande. Man
får införa den här sortens register. Vi är inte försenade
med införandet av receptregistret, som det har påståtts
i tidningarna, utan under året skall det arbetas fram en
ny blankett och ett praktiskt sätt att hantera registret.
Det är klart att målet ändå är att det skall komma i
gång så fort som möjligt, men det är inte nödvändigt.
Vid en träff som vi hade sade vi: Låt oss ta ett steg
tillbaka och säga att det inte är så bråttom. Det viktiga
är att det fungerar bra. Låt oss sätta i gång med en
försöksverksamhet. Vi skickar ut de nya blanketterna
för användning på försök. Det är detta som är anled-
ningen till det som vi nu har gjort. Det har blivit en
god samstämmighet kring detta sätt att arbeta.
Jag skall be att få återkomma till varför vi skall ha
register.