Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret. Som
utgångspunkt vill jag säga att vi nog har litet olika
uppfattningar om register som sådana. Men här vill
jag fråga om detta registers påverkan på patienternas
integritet och om socialministern med detta register
har försäkrat sig om att patientens integritet inte
kränks.
Kan socialministern ändå hålla med om att det är
litet bakvänd ordning? Visserligen står det i svaret att
det inte har uppstått någon försening. Men litet längre
fram står det att blanketterna skall gälla från 1 juli år.
Fortfarande finns inte blanketterna i sinnevärlden, det
finns ingen registeruppbyggnad och det finns inget
system för hur man informerar patienterna om frivil-
ligheten. Det finns inte heller något system för hur
man skall dokumentera denna frivillighet. Nu är det
slutet av mars, och ministern vill att blanketterna skall
gälla från den 1 juli, så nog är väl arbetet försenat.
Kan socialministern hålla med om att man har haft
litet för bråttom med ett införande, eftersom underla-
get inte ens i sinnevärlden var färdigt för ett praktiskt
genomförande? Detta i sig har gett utrymme till fun-
deringar hos olika professionella grupper som - trots
att de inte har haft tillgång till något underlag - ändå
har protesterat?
Hur kommer patienternas medgivande att inhäm-
tas? Att informera om frivilligheten skall både den
förskrivande läkaren och apoteken göra. När det gäl-
ler apoteken kan jag se hur kön växer bakom fru An-
dersson under tiden som hon får förklarat av någon
anställd på apoteket vad det innebär att lämna sam-
tycke till longitudinell forskning på basis av hennes
data. Det finns alltså praktiska problem, och jag kan
förstå den oro som apotekspersonalen uttrycker för
hur man skall kunna ta detta ansvar.
Min nästa fråga rör diagnosen, om och hur man
skall ange den på receptet. Jag säger "diagnos", men
ministern föredrar att använda ordet
"förskrivningsorsak" - vi har litet olika språkbruk.
Apoteksbolaget självt säger att man inte behöver
diagnos för att fakturera, och självfallet skall diagno-
sen kodas. Men kopplingen mellan personnummer,
läkemedel och kodad diagnos gör att läkare hesiterar
av integritetsskäl. Förtroendet mellan läkare och pati-
ent är ju en grundbult i vår sjukvård, och det är också
förutsättningen för en tillitsfull relation. Den bör inte
störas. Jag är själv sjuksköterska och vet in i märgen
hur viktig tystnadsplikten är. Jag kan alltså förstå den
motvilja mot att bryta sin tystnadsplikt som allmänlä-
karna känner. Det räcker inte att svara med att apo-
tekspersonalen har tystnadsplikt.
Hur ser ministern på allmänläkarnas invändning-
ar? Finns detta med i den diskussion som nu förs
enligt vad ministern rapporterar?
Till sist: Om en patient ber sin läkare att inte ange
diagnos på receptet lär doktorn inte göra det. Han
följer då sitt samvete, vilket ju är ett lagbrott. Vilka
starka skäl finns enligt ministern för att tvinga patien-
ten att medge att diagnosen utlämnas eller för att
tvinga läkaren att arbeta mot sitt samvete?