Fru talman! Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet talar inte sällan med stora ord om sin politiks långsiktiga hållbarhet. Men faktum är att dagens transportpolitik och klimatpolitik präglas av kortsiktighet och symboliska åtgärder.
I inledningen till det debatterade betänkandet anför utskottsmajoriteten: "Det är inte möjligt att i dag peka ut de miljömässigt och ekonomiskt bästa lösningarna när det gäller framtidens fordonsdrift. Därför utgår utskottet från att även fortsättningsvis olika bränslen och system analyseras i regeringens arbete."
Trots denna påstådda insikt om vikten av långsiktigt tänkande har Socialdemokraterna med sina stödpartier valt att snäva in utvecklingen av alternativa bränslen genom att ställa upp på hårda och kortsiktiga krav på landets bensinstationer.
Alla större bensinmackar, 2 400 sådana, ska tvingas sälja minst ett förnybart drivmedel, enligt ett lagförslag som regeringen väntas avlämna nästa vecka. Det här ska träda i kraft den 1 februari 2006. Förslaget kommer att läggas fram trots kritik från tunga remissinstanser och från Lagrådet.
Bland annat Naturvårdsverket, Energimyndigheten och Petroleuminstitutet har ifrågasatt regeringens sätt att styra utvecklingen av fordon och bränslen. De anser att kraven på en snabb utbyggnad ensidigt gynnar etanol som alternativbränsle, på biogasens och andra förnybara drivmedels bekostnad. Också Lagrådet har avstyrkt förslaget med motiveringen att omställningstiden är för kort och att risken finns att stora distributionssystem byggs upp utan att det finns tillgång till förnybara drivmedel.
Fru talman! Kristdemokraterna anser att de politiska styrmedlen måste vara teknikneutrala. Styrmedel får inte utformas så att de i praktiken stoppar eller bromsar teknikutvecklingen exempelvis genom reglering till förmån för ett enda bränsleslag. Inom ramen för strikta miljökrav ska prioriteringen mellan olika energikällor och produktionsmetoder överlåtas åt medborgarna och företagen.
Det är angeläget att satsa på energiforskning och energiteknisk forskning. Forskningen på fordons- och drivmedelsområdet bör vara långsiktig och internationellt gångbar. Nationella lösningar och låsningar måste undvikas. De politiska insatserna måste omfatta ett brett fält. Detta bör även ske genom europeiska satsningar, så som nu har skett genom försök med bränslecellsbussar.
Transportsektorns utsläpp behöver sättas i ett tydligare europeiskt sammanhang och miljömålen närmare knytas till de politiska styrmedlen. Det centrala instrumentet i denna politik bör vara systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Transporternas utsläpp bör så snart som möjligt, i praktiken år 2008, bli en del i det system för industrins koldioxidutsläpp som införts år 2005.
Den fråga som jag kommer tillbaka till är således varför riksdagsmajoriteten väljer att gå emot tunga remissinstanser som Naturvårdsverket, Energimyndigheten och Petroleuminstitutet för att införa ett regelverk för bensinstationer som ensidigt gynnar ett visst alternativt bränsle - detta trots att vi nu i näringsutskottets betänkande påpekar att det i dag inte finns .