Fru talman! Mikael Dahlqvist säger att det inte finns någon dold agenda. Nej, den agendan är inte dold - den är fullständigt öppen för alla som har lyssnat på finansminister Magdalena Andersson, som säger att den statliga assistansen ska man spara på för alla människor med svåra funktionsnedsättningar som har fått sin assistans indragen och de 1 200 färre som i dag har rätt till personlig assistans.
Jag tror att det framför allt är de människorna som i dag inte känner igen Socialdemokraterna - Socialdemokraterna som alltid har talat om solidaritet och som till och med skriver på Facebook att det är när du som individ är som svagast som vår gemenskap ska vara som starkast. De 1 200 färre som har statlig assistans har i dag all anledning att fråga hur det kommer sig att regeringen har råd att subventionera elcyklar och fackföreningsavgifter men att den som är respiratorberoende i hemmet ska få sin statliga assistans indragen.
Den fråga, fru talman, som jag vill ställa till Mikael Dahlqvist handlar om den här avvägningen. Ni går nu in och korrigerar den senaste domen från Högsta förvaltningsdomstolen. Det är bra att ni gör det. Men varför korrigerar ni inte den andra domen, som har fått ännu mer orimliga effekter?
Hade ni lagt fram förslag om att korrigera även den domen så att äta och andas skulle räknas som grundläggande behov hade ni helt klart fått en majoritet här i riksdagen bakom sådana förslag. Det är ju först när regeringen lägger fram förslag som vi andra partier kan rösta för dem och det därmed kan bli lagändringar. Men ni gjorde, och det är det jag inte kan begripa, det medvetna valet att lägga fram ett förslag om att korrigera den senaste av domarna och bortse från den näst senaste - just utifrån att ni såg möjligheten till besparingar på statlig assistans för att ha råd med andra saker, inklusive att subventionera elcyklar. Det är det jag funderar på. Hur tänkte ni egentligen?