Fru talman! Frågan kvarstår naturligtvis. Var i direktiven kan man läsa om denna utveckling som Mikael nu beskriver? Det ska ju uppenbarligen kosta mindre, och det är bara den personliga assistansen som ska betala detta.
Det finns två andra frågor som också har varit uppe i debatten och som kräver förtydligande. Det ena är frågan om egenvården. Det andra är frågan om tvåårsomprövningarna, som vi också beslutar om i dag.
Detta med tvåårsomprövningarna är den korta frågan. Regeringen säger mycket tydligt att de snarast ska återställas. Vi hörde Anders W Jonsson uttolka detta som dagen efter valet, ungefär. Jag är beredd att hålla med honom om det. Man avser alltså att snarast återställa dem, samtidigt som man i dag slår sig för bröstet för att man ställer in tvåårsomprövningarna. För mig är detta väldigt märkligt. Man vet ju att det är den pressen och den oron som ställer till det för så många människor.
Det andra handlar om domen gällande egenvård. Det finns i dag nyfödda barn som blir kvar på sjukhus i många månader eftersom de behöver dygnetruntövervakning för att inte sluta andas. Det finns föräldrar som slutar jobba för att ta hand om sina vuxna barn som fortfarande är som barn - de förstår inte att eluttag och trafikerade vägar är farliga.
Det finns personer med omfattande rörelsehinder som får stanna hemma ensamma i sängen hela dagarna. Deras behov anses inte längre ligga till grund för personlig assistans. Varför, Mikael Dahlqvist, utlämnar man dessa personer åt sitt öde, åt kommuners och landstings välvilja, när man nu i dag har möjlighet att ta ett steg till?