Fru talman! Ett samhälle ska bedömas utifrån hur vi hanterar och stöder varandra i de situationer i livet när vi är i störst behov av varandra. Det är detta som är att vara samhälle tillsammans. Politikens främsta uppgift är att se till att våra gemensamma resurser används till det som är det viktigaste.
Vi har en regering som säger sig ha ett reformutrymme på 40 miljarder men som satt stilla och tittade på när man i Försäkringskassans budgetprognos konstaterade att utgifterna för assistansersättning minskade med 4,8 miljarder under 2016. År 2017 minskade de, i förhållande till prognos, med 2,7 miljarder, och för innevarande år visar den senaste prognosen att de kommer att minska med ytterligare 1,4 miljarder.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag om personlig assistans
Ambitionsnivån har sjunkit, och regeringen har valt att inte vidta de aktiva åtgärder som behövs för att styra upp den utveckling som allt snabbare går åt helt fel håll.
Dagens debatt handlar inte så mycket om vad propositionen innehåller utan om vad den inte innehåller.
Det finns en stor enighet om att de nödbromsåtgärder som regeringen nu gör är nödvändiga, men vi är inte överens om att, som regeringen nu väljer att göra, passivt se på när det gäller de förändringar som har pågått sedan 2015.
Jag förstår att det är svårt att hänga med för den som inte följer denna fråga noga. Vi ser en rättsutveckling med domar från 2009, 2012 och 2015. Den nuvarande regeringen pekar bakåt i tiden och säger: Ni gjorde ingenting då. Men myndigheternas analyser - den senaste kom före jul - är väldigt tydliga: Det skedde något 2015. Det var då man började göra nya tillämpningar.
I den senaste budgetprognosen från Försäkringskassan pekar man på att det blev en fördubbling av antalet indrag. Personer som kanske hade haft assistans i tio år fick det inte längre, trots att behoven var desamma. Det blev en fördubbling under 2016. Detta har den nuvarande regeringen valt att inte göra något åt.
Utöver det som redan har framförts av de andra som står bakom våra gemensamma reservationer vill jag yrka bifall till Kristdemokraternas reservation nr 2.
Något har uppstått genom det som regeringen nu gör, vilket går helt emot de rättsprinciper vi har. Det skapar en olikhet inför lagen. Regeringen stoppar det som hade kunnat drabba många: att få sin assistans indragen. Men inget görs när det gäller att återupprätta stödet för dem som redan fått ett negativt beslut, fördubblingen av antalet indrag eller den enorma ökningen av antalet avslag för dem som söker för första gången. För dem hjälper det som regeringen har lagt fram i dag inte över huvud taget. Samma sak gäller alla som får stöd från kommuner och som nekas på samma grund, eftersom kommunerna är bundna av samma domar från Högsta förvaltningsdomstolen.
Jag hoppas att enskilda ledamöter från partierna väljer att stödja våra reservationer.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 15.)