Herr talman! Per Bolund var i sitt anförande mycket dramatisk - nästan ödesmättad. Han talade om åtta år eller 96 månader. Hur många veckor det blir har jag glömt bort.
Ja, det är möjligt att det är precis så det är. Men då skulle jag vilja be Per Bolund att säga detta till George W. Bush. Säg detta till Angela Merkel! Säg detta till Kinas statschef, som snart kommer på besök! Säg det till de länder vars agerande gör den största skillnaden! Det är det centrala.
Denna insikt måste komma. Jag vill inte underkänna de ansträngningar som görs på den nationella marknaden. Jag vill inte underkänna att vi har satsat och försökt flytta fram våra egna positioner. Det är viktigt, men det räcker inte. Denna insikt måste sprida sig ut i hela samhällskroppen och hela det politiska systemet. Vi måste göra det tillsammans.
När det gäller de förändringar som har gjorts är det självklart att skatteomläggningen har bidragit. Visst har de insatser som gjorts bidragit. Men de största effekterna har snarast kommit från det som marknaden har åstadkommit alldeles på egen hand.
Oljeprischocken på 1970-talet satte i gång ett intensivt arbete för att komma ifrån oljeberoendet. Då behövde vi inga politiska pekpinnar. Marknaden klarade det. Utsläppsrätterna var just en sådan marknadsneutral åtgärd för att få in effekten av utsläppen av växthusgaser och få marknadsaktörerna att integrera detta i sina egna beslut. Sådant gör skillnad, och sådant behöver vi.