Herr talman! Som vi hörde alldeles nyss ska vi alltså debattera mål för transportpolitiken i dag.
De transportpolitiska målen som vi i dag lever med togs fram 1998 av Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Själva poängen med målen är att synliggöra vilka åtgärder som behövs för att uppnå respektive mål men också för att göra konflikter och synergier med andra samhällsmål tydliga.
Herr talman! Från oppositionen tycker vi att det är förvånande att regeringen arbetar med att strukturera om målen i stället för att analysera varför de mål som finns inte uppnås. Vi begär därför att riksdagen avslår regeringens förslag till ny transportpolitisk målstruktur med ett övergripande mål samt ett funktionsmål och ett hänsynsmål. Därmed yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2. Jag står självklart bakom även den tredje reservationen, men för tids vinnande yrkar jag bifall till de båda första.
Herr talman! Det regeringen nu föreslår och majoriteten i utskottet samtycker till är att behålla det övergripande målet och införa två jämbördiga mål i stället för det vi tidigare hade, sex delmål. Anledningen är att öka kommunicerbarheten och styreffekten i den statliga transportpolitiken. Hur då? Det regeringen här föreslår kan, enligt min mening, knappast underlätta kommunicerbarheten och styreffekten eller prioriteringar för dem som ska använda målen. Den nya målstrukturen gör i stället de tidigare sex delmålen osynliga, och det kommer att försvaga målstyrningen, speciellt när det gäller miljö, jämställdhet och trafiksäkerhet.
I vår gemensamma reservation från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet framhåller vi i stället att den befintliga målstrukturen ska behållas eftersom den är mer ändamålsenlig, framför allt när det gäller att göra avvägningar mellan målen. Däremot vill vi framhålla att målen självklart behöver kompletteras i vissa avseenden.
Herr talman! Vi anser alltså att det finns en rad förbättringar som behöver göras när det gäller de transportpolitiska målen och hur de ska kunna uppnås. Det jag särskilt vill lyfta fram är barns säkerhet. Hittills har barns säkerhet prioriterats högt i den svenska transportpolitiken, och det har alla partier i riksdagen varit överens om. Det här förutsätter en trafikplanering där man utgår från barns behov i stället för bilisternas. Det är klarlagt att hänsyn till barns rörelsebehov också ofta går hand i hand med hänsyn till miljö, jämställdhet och trafiksäkerhet för andra grupper.
Att trafikolyckorna fortfarande utgör en så hög andel av dödsorsakerna för barn är helt oacceptabelt. Barns behov av rörelsefrihet måste tillgodoses, men samtidigt krävs en kraftfull politisk styrning för att detta ska kombineras med hög trafiksäkerhet för denna utsatta grupp. Ett exempel är trafiken kring landets skolor som både är ett hot mot elevernas säkerhet och ett problem för deras hälsa och miljö.
Herr talman! Det är viktigt att barns perspektiv och behov ska genomsyra hela transportpolitiken, men vad säger regeringen och majoriteten om det? Jag citerar ur propositionen: "För att öka flickors och pojkars säkerhet och rörelsefrihet i trafiken krävs ett systematiskt arbete för att anpassa trafiken och trafikmiljöerna även för barn som oskyddade trafikanter, så att transportpolitiken, tillsammans med den fysiska planeringen, främjar såväl tillgänglighet som ökad säkerhet och hälsa."
Jaha, säger jag. Och? Förklara för mig på vilket sätt barns trafiksäkerhet kommer att öka med de nya målformuleringarna! På vilket sätt kommer de som ska arbeta efter dem att förstå att det är barn som ska prioriteras? Förklara det för mig, för jag vill kunna berätta för mina barnbarn hur den moderatledda regeringen ser på de här frågorna.
Det är glädjande att vi har vår minister här i dag. Vår minister kan säkert förklara hur det här ska omsättas i praktisk verklighet.
Herr talman! I sin proposition säger regeringen att en förenklad målstruktur syftar till att underlätta avvägningar i beslutsprocessen och styrningen, liksom planeringen, genomförandet och uppföljningen av den statliga transportpolitiken.
Jag förstår inte hur de nu föreslagna nya målformuleringarna kommer att leda till detta. Men, som sagt, det får vi snart höra.
Så här säger majoriteten vidare i trafikutskottets betänkande: "När det gäller konkretisering och kvantifiering av de transportpolitiska målen och deras preciseringar vill utskottet påminna om att regeringen betonar att detta arbete ska fortsätta. Sålunda är utvecklandet av preciseringar och etappmål de berörda myndigheternas ansvar."
Herr talman! Jag har lärt mig av Olof Palme att politik är att vilja. Då måste jag fråga: Vad vill ni med de nya målen? Är det inte den politiska viljan som ska styra myndigheterna genom politiska mål?
Jag vill nu göra kammaren uppmärksam på att vi kanske egentligen avhänder oss viljan till målstyrning i transportpolitiken och i stället överlämnar den till myndigheterna. Jag tycker att det är fel väg att gå.
I detta anförande instämde Peter Pedersen (v) och Karin Svensson Smith (mp).