Herr talman! Transporter och resor är avgörande för att människors och företags vardag ska fungera. Därför är transportpolitikens övergripande mål att säkerställa en samhällsekonomisk, effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet oerhört viktigt.
Herr talman! Det är också viktigt att de transportpolitiska målen är enkla och användbara. I propositionen
Mål för framtidens resor och transporter
har ambitionen varit att förnya och förenkla målen för att just göra dem mer kraftfulla och användbara. Målen måste vara enkla att förstå, vilket gör att de också är enklare att använda.
Vi ersätter de sex tidigare delmålen med ett funktionsmål som är ett övergripande tillgänglighetsmål och ett hänsynsmål som handlar om säkerhet, miljö och hälsa. Det övergripande målet för transportpolitiken att säkerställa en samhällsekonomisk, effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet ligger fast, liksom transportpolitikens huvudinriktning.
Transportpolitiken är en viktig del av regeringens politik för fler jobb och växande företag. Att resor och transporter är väl fungerande är en prioriterad fråga. Det är ett viktigt verktyg för att bryta utanförskap och bidra till en hållbar tillväxt.
Jag vill särskilt framhålla att utgångspunkten måste vara användarnas, mammornas, pappornas och barnens. Ibland är det en kombination av en arbetsresa med en mamma eller en pappa som också involverar ett barn.
Regeringen vill att vi sätter ökat fokus på användarna. Det är det perspektivet som styr våra förslag.
För att underlätta avvägningarna föreslår vi att de hittills sex delmålen ersätts med två jämbördiga mål, ett funktionsmål, tillgänglighet, samt ett hänsynsmål som handlar om säkerhet, miljö och hälsa. Funktionsmålet respektive hänsynsmålet konkretiseras i form av preciseringar inom ett antal prioriterade områden.
Jag och regeringen vill lyfta fram tillgängligheten. Det är den yttersta nyttan vi måste se, varför vi bygger vägar, järnvägar, cykelvägar eller hamnar. Med tillgänglighet menar jag att transportsystemet ska underlätta för oss när vi reser och rör oss i vardagen.
Det ska vara lätt för en förälder att lämna sitt barn på skola och dagis och att ta sig till jobbet. Det ska vara smidigt och enkelt för en matproducent att leverera sina varor. Det handlar också om turisters möjlighet att resa runt i landet.
Jag tycker att det är viktigt att transportsystemet ska vara öppet och användbart för alla, oavsett om man är man eller kvinna, ung eller gammal, funktionshindrad eller inte.
Tillgängligheten ska också gälla näringslivet och näringslivets behov. Det gäller att ta till vara den växtkraft som finns i alla delar av landet också när vi satsar skattepengar inom transportområdet.
Vi är alla beroende av att resor och transporter fungerar på ett sätt som bidrar till att vår internationella konkurrenskraft stärks, inte minst i de här bistra tiderna.
Jag kan konstatera att den tidigare regeringen inte har satsat tillräckligt inom just det här området. Det finns stora eftersatta behov. För att uppfylla funktionsmålet tillgänglighet har vi i ett antal punkter preciserat vad som bör gälla.
För det första ska medborgarnas resor förbättras genom ökad tillförlitlighet, trygghet och bekvämlighet. I genomsnitt reser varje person i Sverige över en timme per dag. Vad som upplevs vara en bra resa varierar naturligtvis från person till person. Det som ofta nämns är att det ska vara tryggt och bekvämt och att man ska kunna lita på det.
Vidare ska kvaliteten för näringslivets transporter förbättras vilket stärker den internationella konkurrenskraften.
Tillgängligheten ska förbättras inom och mellan regioner samt mellan Sverige och andra länder. Om vi underlättar för människor att arbetspendla ökar tillgången till jobb, och arbetsgivarna får bättre möjligheter att rekrytera kompetenta medarbetare. Regionförstoring uppnås när den lokala arbetsmarknadsregionen ansluter sig till en eller flera regioner. Med ökad tillgänglighet inom och mellan regionerna stärker vi hela Sverige och ökar människors möjlighet att bo på ett ställe och pendla till ett kanske spännande jobb någon annanstans.
Arbetsformerna, genomförandet och resultaten av transportpolitiken medverkar till ett jämställt samhälle. Forskning visar att det är skillnad mellan kvinnors och mäns resande. Kvinnor gör till exempel fler inköpsresor och fritidsresor medan männen gör arbetsresor och tjänsteresor. Därför utvecklar vi arbetet med att skapa ett mer jämställt samhälle där transportpolitiken ska ge sitt bidrag. Kvinnors och mäns behov ska föras fram genom att båda könen finns representerade i olika planeringssammanhang. Det är oerhört avgörande för att vi ska få ett mer jämställt transportsystem att man tittar på resultaten i praktiken och åtgärdar bristerna. Det finns naturligtvis mycket kvar att göra. Därför är detta en prioriterad fråga.
Transportsystemet utformas så att det är användbart för personer med funktionsnedsättning.
Barns möjligheter att själva på ett säkert sätt använda transportsystemet och vistas i trafikmiljöer ökar. Olika förutsättningar och behov hos olika resenärer måste genomgående beaktas. I detta sammanhang bör barn och ungdomar ges särskild uppmärksamhet. Barn bör i större utsträckning kunna förflytta sig på egen hand, utan att vara beroende av att vuxna följer eller skjutsar dem.
Förutsättningarna att välja att åka kollektivt, att gå eller cykla förbättras. Jag och regeringen anser att politiken bör inriktas på att förbättra förutsättningarna för människor att välja att åka kollektivt, att gå eller cykla genom att göra dem till de mest attraktiva färdmedlen i olika situationer. Inte minst när det gäller de korta resorna är gång och cykel goda alternativ. För detta talar inte bara tillgänglighets- och valfrihetsskäl utan även klimat- och hälsoskäl.
Målet om tillgänglighet är viktigt, men det måste ske på ett sätt som är förenligt med trafiksäkerhet, miljö och hälsa. Inom vägtransportområdet har vi i Sverige länge arbetat med nollvisionen. Vi lyckades inte uppfylla etappmålet till 2007, även om den långsiktiga trenden mot allt färre dödade och allvarligt skadade fortsätter. Vi kan se positiva resultat från 2008.
Arbetet hittills har gett många värdefulla erfarenheter, inte minst värdet av dialog med och stimulans av andra strategiska aktörer. Vägverket har, på regeringens uppdrag, tagit fram en rapport med förslag om hur man kan gå vidare under tiden fram till 2020. Förslagen är framtagna efter en omfattande dialog med och under bred acceptans av aktörer i branschen.
Vägverket bedömer att en halvering av antalet omkomna och en minskning med en fjärdedel av antalet allvarligt skadade inom vägtransportområdet mellan 2007 och 2020 är ett utmanande men realistiskt mål. Det är ett mål man bör lyckas uppnå till skillnad från 2007 års etappmål. Regeringen ställer sig bakom det i form av ett tidsbestämt etappmål.
Nytt är att vi har satt upp motsvarande målpreciseringar för trafiksäkerhetsområdet även för övriga trafikslag, anpassade efter deras olika förutsättningar. Det är givetvis lika viktigt att det sker ett strukturerat och systematiskt arbete för att antalet dödade och svårt skadade ska minska oavsett färdsätt.
Avslutningsvis vill jag betona att det fortsatta arbetet med att genomföra transportpolitiken kommer att vara inriktat på att uppmuntra andra aktörers engagemang. Fortsatt arbete kommer att ske i form av att målen och målpreciseringarna konkretiseras i myndighetsstyrning. Dialog med andra aktörer har varit viktigt i framtagandet av propositionen och kommer också att vara det i genomförandet av den.
Oppositionens motion säger som vanligt att allt var bättre förr. Man kan väl ändå i ärlighetens namn konstatera att de nuvarande transportpolitiska målen inte har varit speciellt tillgängliga. De har inte varit speciellt nedbrytningsbara och de har inte varit lättförståeliga.
Peter Pedersen kunde ha börjat med att säga att man gjorde jämförelser med de tidigare formuleringarna.
Jag har nu ambitionen att de nya målformuleringarna ska vara betydligt lättare att kommunicera och förstå. De ska också vara mycket tydligare när det gäller möjligheten att genomföra dem i det dagliga arbetet.