Fru talman! När det gäller den första frågan om viktningen är det lite olika hur det tillämpas. Jag var i Göteborg för någon vecka sedan och fick också en del beskrivet. Jag tittade mest på de allmänna kommunikationerna, men man berättade också lite grann om hur man jobbade med upphandlingsfrågor.
Jag tycker att det är jättebra om man viktar det här och även väger in miljö- och jämställdhetsfrågor. Jag var ordförande i Upphandlingskommittén år 2000, och då diskuterade vi många sådana här saker. Jag tycker att det är bra att man även på den borgerliga sidan tycker att detta är viktigt. Jag försökte då komma längre här men möttes av ganska massivt motstånd. Man tyckte att lägsta pris var det som skulle gälla och att allt annat inte borde räknas in i upphandlingen. Därför är jag väldigt glad att interpellanten i dag trycker på de här frågorna. Det är egentligen så jag tycker att det ska vara.
Inför Upphandlingskommitténs arbete tittade vi också lite grann på USA. Det är annars ett land som man kanske många gånger inte tror är så aktivt när det gäller miljö och jämställdhet, men framför allt när det gäller jämställdhet och etnisk bakgrund har man en väldigt långtgående lagstiftning. Ska ett företag göra uppgifter i statlig eller annan tjänst där skattebetalarnas pengar finns inblandade gäller att företagets etniska sammansättning ska spegla ungefär hur samhället ser ut i stort. Jag tyckte att det var ganska intressant och har många gånger sagt att jag tycker att detta är någonting vi skulle kunna jobba vidare med.
Jag välkomnar också att man delar upp det här och lägger in andra kriterier än lägsta pris. Offentlig upphandling är ett alldeles ypperligt tillfälle att prioritera verksamheter som lever i linje med hur man vill att samhället i övrigt ska se ut. Här har kommuner, landsting och även staten en stor och jätteviktig möjlighet att se till detta.
Här har vi ibland lite problem med EU-lagstiftningen, som kanske är mer inriktad på lägsta pris och vill vikta de andra delarna lättare. Detta tycker jag att vi kan ta oss an gemensamt att försöka påverka. Jag är inte alls motståndare till det utan tycker att det är väldigt viktigt.
När det sedan gäller säkerhetsfrågor får man nog skilja på det som är säkerhet och det som gäller svartarbete. Det är klart att personer som kommer in till Regeringskansliet och sådant säkerhetstestas på så sätt att man ser vilka personerna är och att de inte utgör en säkerhetsrisk inne på ett departement och en fara för dem som jobbar där, inte bara ministern utan också andra.
Ett annat test är däremot hela den delen som gäller om man vet på vilket sätt man är betald och får lön. Jag har ingenting emot att gå djupare med det också, därför att jag tycker att det är ganska pinsamt när det uppdagas att det har förekommit svartarbete i verksamheter där även staten har varit inblandad. Det är någonting som man på alla sätt måste försöka se till att det inte förekommer.
Jag tror att skälet till det är att det längre ned i leden kommer in människor, som på en byggarbetsplats. Om man bygger om och ett departement är tillfälligt satt ur spel som arbetsplats ur departementssynpunkt är naturligtvis inte säkerheten lika stark som när man har en daglig verksamhet och departementet är i gång. Då kan ju tillsynen bli annorlunda.
Det finns alla skäl att vara vaksam på detta och även i framtiden jobba med att ha en ökad säkerhet. Vare sig jag eller interpellanten vill naturligtvis i framtiden att det ska dyka upp nya ärenden där det förekommer svartarbete där skattebetalarnas pengar varit inblandade och där staten har varit upphandlare. Det är någonting som vi verkligen ska hjälpas åt att försöka undvika att det förekommer i framtiden.