Herr talman! När riksdagen diskuterar och debatterar mänskliga rättigheter tar vi oftast fram den mest storslagna retoriken och våra allra bästa formuleringar. Det är ofta vackert och lite stämningsfullt men inte alltid lika konkret.
Det är lätt att uppfatta de mänskliga rättigheterna som något lite vagt och något som det råder enighet om i denna kammare. Men utgångspunkten för en debatt om mänskliga rättigheter är, eller rättare sagt borde vara, FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948. De 30 artiklarna, som världens länder har ställt sig bakom, är allt annat än vaga eller tom retorik.
FN:s allmänna deklaration är på punkt efter punkt glasklar när det kommer till regeringars och beslutsfattares tunga ansvar men också tydlig när det gäller de konkreta rättigheter som vi alla har, oavsett om vi är manliga riksdagsledamöter i Sverige, hbtq-personer i Uganda eller kvinnor eller flickor i Nicaragua.
De mänskliga rättigheterna bär på en stor inneboende sprängkraft. Att säga att alla människor är lika mycket värda, att de mänskliga rättigheterna är individuella, odelbara och ömsesidigt samverkande är, tyvärr, i vår tid och vår värld, fortfarande i högsta grad revolutionärt. Skulle vi verkligen, i ord och handling, visa att de mänskliga rättigheterna omfattar alla skulle inte bara världen, utan också vårt eget land, se väldigt annorlunda ut.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter, demokrati och rätts-statens principer i svensk utrikespolitik
För ett Sverige som respekterade artikel 14, som slår fast att "var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse" hade inte varit ett land som skickar tillbaka barn till krigets och våldets Afghanistan.
Hade vi i Sverige respekterat artikel 23, som säger "var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete", hade vi inte accepterat att kvinnor i Sverige i genomsnitt tjänar 3,6 miljoner kronor mindre än män under en livstid.
Jag tror att debatten i denna kammare om bostadsbrist och arbetslöshet hade sett väldigt annorlunda ut om vi hade tagit vår utgångspunkt i artiklarna 23 och 25, som beskriver allas grundläggande rätt till arbete och bostad.
Vänsterpartiet vill att Sverige ska vara ett land som står upp för alla mänskliga rättigheter, oavsett var, när eller med vilka motiv de kränks eller inskränks - oavsett om det sker på Medelhavet, i Irans fängelser eller i våra egna svenska sovrum. Ska vi vara en trovärdig kraft för mänskliga rättigheter i världen måste vi börja med att se våra egna utmaningar i vårt eget land.
Herr talman! I dagens betänkande har Vänsterpartiet sju reservationer med skarpa och konkreta förslag till hur vi vill skärpa och utveckla Sveriges arbete för de mänskliga rättigheterna.
Eftersom det i artikel 2 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slås fast att var och en är berättigad till alla mänskliga rättigheter och friheter, utan åtskillnad av något slag, lyfter vi i reservation 7 fram konkreta förslag till hur Sverige nu skulle kunna arbeta inom FN-systemet för att stärka arbetet med de mänskliga rättigheterna. Vi vill reformera rådet för mänskliga rättigheter, stärka mandatet och oberoendet för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och tydligt inkludera arbetet med de mänskliga rättigheterna i uppdraget för FN:s landssamordnare runt om i världen.
Grundläggande borde vara att ett Sverige som står upp för de mänskliga rättigheterna aldrig bidrar till att rösta in länder som kränker de mänskliga rättigheterna i de FN-organ som står upp för och ska beskydda just de rättigheterna.
Vi har det senaste decenniet sett många exempel på brott mot folkrätten: de USA-ledda anfallskrigen mot Irak och Afghanistan, Rysslands ockupation och annektering av Krim, Israels bosättarpolitik. I folkrättsbrottens spår följer ökat våld, utbrett förtryck och omfattande och grova brott mot de mänskliga rättigheterna.
I reservation 30 lyfter vi därför fram vikten av att återupprätta respekten för folkrätten. Vi vill stärka FN:s internationella domstol, Permanenta skiljedomstolen och Internationella brottmålsdomstolen.
Herr talman! Artikel 5 slår fast att ingen får utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Detta är en rättighet som också gäller världens barn. Därför vill vi i Vänsterpartiet att Sverige inleder ett aktivt arbete för att samtliga jordens länder ska förbjuda barnaga.
I artikel 6 beskrivs allas rätt till en identitet. Men ett av tre barn som föds här på jorden saknar födelsebevis. Dessa krav lyfter vi fram i reservation 21 eftersom vi ser ett behov av tydliga riktlinjer, verktyg och kompetens, för att förstärka och systematisera Sveriges arbete med barns rättigheter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter, demokrati och rätts-statens principer i svensk utrikespolitik
I artikel 25 i deklarationen om de mänskliga rättigheterna fastslås allas rätt till hälsa. Vi vet att detta förutsätter rätten till den egna kroppen, sexualiteten och reproduktionen, inklusive rätten att kunna genomföra en laglig och säker abort. Därför har vi i reservation 9 lyft behovet av att Sverige avsätter minst 10 procent av sin biståndsbudget till arbetet för sexuell och reproduktiv hälsa och motsvarande rättigheter och att vi ökar stödet till preventivmedel, faktabaserad sexualupplysning och tillgängliga ungdomsmottagningar.
Vi vill att Sverige aktivt arbetar för att alla länder ska genomföra FN:s resolutioner om att förebygga och utrota barn- och tvångsäktenskap.
Herr talman! Hbtq-personers rättigheter är också mänskliga rättigheter. Vi vill att Sverige ökar stödet till de modiga hbtq-aktivister som kämpar runt om i världen och ser till att hbtq-organisationer också får komma till tals och ha en röst inom FN-systemet. Vi vill nu att Sverige använder sin plats i säkerhetsrådet till att synliggöra våldet mot hbtq-personer i väpnade konflikter, inte minst det vi nu ser drabba hbtq-personer i Tjetjenien, Syrien och Irak.
Eftersom homo- och bisexuella kvinnor och transkvinnor tillhör de mest utsatta grupperna bland världens kvinnor tycker vi också att det är centralt att hbtq-frågorna lyfts i kvinnokommissionen.
Herr talman! Artikel 18 säger att var och en har rätt till religionsfrihet, men vi ser i dag världen över, inklusive i vårt eget land, hur religions- och övertygelsefriheten kränks. Kränkningarna drabbar utövare av samtliga religioner, såväl som personer som inte har någon religiös tro. Men vi ser att de särskilt drabbar kvinnor och flickor. I en alltför stor del av världen ser vi hur maktens män tar sig rätten att bestämma över kvinnors kroppar och sexualitet och till och med över hur kvinnor och flickor ska klä sig: vad de ska få bära och vad de inte ska få ha på sig.
Vi säger därför i reservation 25 att Sverige, med bland annat Norge och Nederländerna som förebilder, ska arbeta långsiktigt och strukturerat med frågor som rör religions- och övertygelsefrihet i sin utrikespolitik och att man tillsammans med det svenska civila samhället ska ta fram ett dialogmaterial om dessa frågor, som Utrikesdepartementet, Sida och andra viktiga aktörer kan använda i sitt arbete.
Artikel 23 i FN:s deklaration slår fast allas rätt till arbete, socialt skydd vid arbetslöshet och rätten att bilda fria och oberoende fackföreningar. Här har Vänsterpartiet lagt fram åtta konkreta yrkanden. Jag noterar att inget borgerligt parti, inte heller Sverigedemokraterna, har något enda yrkande på detta område.
Från Vänsterpartiets sida vill vi stärka ILO, Internationella arbetsorganisationen, bland annat för att kunna införa sanktioner mot stater som kränker kärnkonventionerna. Vi vill att EU:s handelsavtal villkoras med att ILO:s kärnkonventioner respekteras och att Sverige tar fram bindande riktlinjer för företags ansvar för de mänskliga rättigheterna.
Herr talman! Jag ska avsluta med att säga att en debatt om mänskliga rättigheter i riksdagen ofta präglas av högstämda tal och fin retorik. Men det krävs mer än vackra ord om vi ska försvara och stå upp för de mänskliga rättigheterna. Det krävs också politisk vilja och ofta politiskt mod. Det krävs tydliga beslut och att man är beredd att avsätta de resurser som är nödvändiga, även när det kostar på.
Vi i Vänsterpartiet har i våra reservationer och yrkanden visat på en rad konkreta förslag till hur Sverige kan förstärka sitt arbete för de mänskliga rättigheterna, om vi som land har viljan och modet att göra det. Vi står såklart bakom alla våra förslag och reservationer, men jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 19 om behoven av ökade insatser när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och motsvarande rättigheter.