Herr talman! Tack, Margareta Cederfelt, för att du ger mig möjlighet att också nämna Anders Kompass. Han är en viktig person som har gjort ett viktigt arbete och kommit att representera den modige tjänstemannen, som törs stå upp och bryta mot konventioner, och kanske även mot regelverk, för att väcka opinion och slå larm om missförhållanden.
All heder åt honom! Visselblåsare i allmänhet ska vi vara rädda om och skydda så mycket det går.
Vad gäller arbetet med kandidaturen till säkerhetsrådet var det den borgerliga regeringen som satte igång det under Carl Bildts ledning. Det hände inte så mycket. Det var en kandidatur, men själva kampanjandet var tämligen diskret, skulle man kunna säga.
Sedan tog vi över kampanjen och drev den. Det arbetet håller på att granskas i både KU:s och utrikesutskottets regi. Jag vill förstås inte föregripa några slutsatser därifrån innan det är klart. Jag vet att det finns ett engagemang för FN-frågorna i hela riksdagen. Men jag skulle önska att det var samma driv och passion som det är för att granska diktaturen när det gäller att vara med och diskutera vad vi gör i säkerhetsrådet, och vi gör mycket som är bra.
Nu har jag i och för sig varit borta större delen av riksdagsåret som föräldraledig. Men vad jag förstår kommer chefen för FN-avdelningen till utskottet regelbundet och rapporterar om vad som har gjorts i säkerhetsrådet, svarar på frågor om vad som har skett och berättar om kommande veckor. Det tycker jag är ett utmärkt sätt att vara transparent, och det hoppas jag kommer att fortsätta. Jag uppskattar all diskussion om FN som vi har i utskottet.