Herr talman! När jag engagerade mig politiskt gjorde jag det för att ta ett språng framåt. I dagens läge måste vi ibland ta sats för att inte ta ett steg bakåt.
Jag vet att detta blir ett annorlunda anförande, men vi lever också i annorlunda tider.
De flesta av oss här inne har sett och hört berättelser om Daishs oerhört grymma handlingar.
Jag tänker på de kristna som blev dränkta i en undervattensbur med undervattenskameror. De blev mördade enbart för att de var kristna.
Jag tänker på de hundratals yazidier som i augusti 2014 dödades i staden Kocho och de tiotusentals yazidier som var fångna på berget Sinjar utan tillgång till vatten, mat eller sjukvård - detta enbart för att de var yazidier. Utan den internationella koalitionens insats skulle dessa människor ha mördats.
Jag tänker på de två unga homosexuella killarna som blev kastade från ett höghus i al-Raqqa. De blev mördade enbart för att de var homosexuella.
Övergreppen mot mänskliga rättigheter är många och brutala.
Jag tänkte att jag skulle uppehålla mig vid hbtq-rättigheter. Det känns extra viktigt i dag då det är dagen mot homo, bi- och transfobi. Även om det ser rätt bra ut i Sverige med mänskliga rättigheter överlag har det förekommit vidriga attacker mot exempelvis RFSL och dess företrädare.
Jag tänkte påminna om att demokrati och mänskliga rättigheter är på tillbakagång i stora delar av världen. Som jag nämnde tidigare är Syrien och Irak skräckexempel. I mitt fortsatta anförande ska jag fokusera på hbtq-rättigheter i Ryssland och Tjetjenien.
Jag ska berätta om två levnadsöden, ett från dåtid och ett från nutid.
Låt mig backa lite i tiden och berätta om Vadim Kozin. Han föddes i det som då hette Tsarryssland, levde större delen av sitt liv i Sovjetunionen och dog i Ryska federationen 1994, 91 år gammal. Det är inte många av oss som har levt i samma land under tre olika statsskick.
Varför är hans levnadsöde intressant i maj 2017? Jo, för att hans kamp för att få älska och bli älskad angår oss alla. Mänskliga rättigheter angår oss alla.
Vadim Kozin hade kunnat bli Rysslands svar på Elvis Presley eller Frank Sinatra. Han var mycket framgångsrik under 20- och 30-talet. Det brittiska mediebolaget BBC gjorde nyligen en dokumentär om honom och hans berömda och skickliga tangosång.
Under andra världskriget sjöng han för trupperna. Han sjöng i det av nazisterna belägrade Leningrad - den stad där hans mamma och syster svalt ihjäl. I sin dagbok återkom han ofta till deras levnadsöde och sin ånger över att inte ha kunnat rädda dem.
I slutet av andra världskriget, 1944, blev han gripen och anklagad för homosexuella handlingar och antisovjetisk propaganda. Hans enda brott var att han älskade en man.
Under Chrusjtjov och Brezjnev levde han fri men ändå ofri i det asiatiska Ryssland. Han var inte längre en officiell person. Ibland fick han dock uppträda för trupperna i Afghanistan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter, demokrati och rätts-statens principer i svensk utrikespolitik
Han var mer eller mindre bortglömd fram till 1980-talet då Sovjetunionen äntligen började upplösas. Kändisar och beundrare från hela det väldiga riket kom och hälsade på honom. Äntligen fick han sin revansch.
Strax efter hans 90-årsdag avkriminaliserade Ryssland homosexualitet. Strax därefter dog han.
Här kunde mitt tal ha slutat lyckligt, men mänskliga rättigheter i Ryssland har inte tagit ett steg framåt utan gått bakåt.
Mänskliga rättigheter, alla människors lika värde och rätt, är inte för evigt. Det som har uppnåtts genom kamp kan avskaffas. I dag krävs det att vi tar sats för att inte ta ett steg bakåt fast vi i själva verket skulle vilja ta ett steg framåt.
Mark Twain skrev en gång att historien inte upprepar sig, men den rimmar.
Därför tänker jag nu tala om läget för de mänskliga rättigheterna i Ryssland och Tjetjenien 25 år efter Vadim Kozins död.
Det som skulle ha blivit en utekväll med vännerna slutade i en pogrom för Maksim, som är i 20-årsåldern. Det som skulle ha blivit några timmars nöje blev två veckor av tortyr och misshandel.
Det hela började med att Maksim skulle möta en vän i en lägenhet, men där stod i stället två agenter från den tjetjenska underrättelsetjänsten. De slog honom och förde sedan bort honom. De spände fast honom i en stol som var kopplad till el och började förhöra honom. De skrek: Vem mer känner du? Under tiden gav de honom elstötar. Smärtan var fruktansvärd. Döden kändes nära, berättar Maksim, men jag sa ingenting.
Trots avkriminaliseringen av homosexualitet i Ryssland har homosexuella det oerhört svårt. Det gäller speciellt de senaste månaderna då den pro-kremlske tjetjenske presidenten Ramzan Kadyrov har börjat förfölja homosexuella. Hans historia av brott mot mänskliga rättigheter är lång.
Fram till i dag har minst 100 personer gripits och 4 dött. Deras enda brott är att de har älskat en annan människa.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel har protesterat, och Sveriges regering har protesterat. Det känns tryggt att både konservativa krafter och demokratiska socialistiska krafter i Europa har protesterat mot det som pågår. Rysslands ledare Putin har sagt att det inte finns några bevis för att det har hänt, men har efter internationella protester till slut gått med på att utreda.
Det spelar roll vad omvärlden tycker. Detta betänkande är därför viktigt. Det är viktigt för att vi markerar vad Sveriges parlament tycker. Det är också viktigt för dem som har drabbats och deras anhöriga och vänner. Det betyder mycket för dem att vi ser vad som har hänt, att vi är beredda att lyssna på dem och att vi vågar stå upp för alla människors lika värde och rätt.
I går var det judarna, i dag homosexuella, i morgon någon annan.
Respekten för hbtq-personers åtnjutande av mänskliga rättigheter kan i vissa fall ses som mått och indikator på eller varningsklocka för i vilken utsträckning en stat respekterar de mänskliga rättigheterna.
Alla människors lika värde och rätt. Det gäller oss alla. Alla för en, en för alla. Vi kan och ska inte göra skillnad på människor oavsett ursprung, sexualitet, kön eller vad det än må vara. Vår kamp måste vara solid.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter, demokrati och rätts-statens principer i svensk utrikespolitik
Därför är det glädjande att en stor del av Sveriges riksdag stöder förslaget och delar dess principer.
(Applåder)